Tankar om honom

Jag skrev ett mejl till honom. Ett personligt. Att jag ber om ursäkt att jag sa sådär, men att det är mitt sätt att reagera på något som är jobbigt. Jag hade ju panik över både knölen på halsen och att han träffat en ny tjej. Jag vet att jag kan säga konstiga saker när jag blir ledsen, oftast utan att tänka först, det vet han också och jag vet att han hatar det. Jag skrev att om han vill vara med den där tjejen så får jag försöka acceptera att det är så, men jag vill inte förlora kontaken på grund av det. För allt vi haft och den kontakt vi kommer fortsätta att ha betyder mycket för mig, för han är en speciell person och kommer alltid vara det. Jag är bara så rädd att han inte tycker så, fast det är det han alltid sagt. Vad som än händer kommer du vara en speciell person i mitt liv, jag kommer alltid tänka på dig och vilja prata med dig. Han säger det ganska ofta. Men kan jag ha förstört det nu? Kan man bara låta allt spolas bort på grund av en reaktion som råkade bli för stor och för fel? Jag vill inte att vi ska vara ovänner.