Arg och ledsen

Jaha. Då har det hänt igen. Samma visa varje gång. Förut blev jag mest ledsen, nu är jag ju ledsen också såklart, men mest fruktansvärd förbannad. Det är ju en lång histora som har upprepat sig många gånger medan Agus och jag var tillsammans. Med Vico. Med hans morsa. Hans morsa har till och med bett om ursäkt för att hon sagt sådär till mig, men hon gjorde det i försvar för att hon var rädd att han skulle flytta till Sverige. Idag ringde jag, först till hans landställe, dit han sagt att jag kunde ringa, men ingen svarade där. Jag ringde hem till honom. Hans morsa svarar. Jag har undvikit att prata med henne för att hon alltid är så fuktansvärt elak mot mig. Jag frågade efter Agus. Och vad tror ni att hon säger? Nej, Agus har precis åkt iväg med sin fru och sin dotter för att äta lunch. Jag lade på luren. Klick. Samma historia upprepar sig. Och nej, det här har vi ältat så mycket och jag har hört efter så mycket att nej, det stämmer inte. Varför skulle han då säga att han nu träffat en tjej och han är ledsen och bla bla, då hade han lika gärna kunnat släppa bomben direkt, nu när vi gjort slut menar jag. Har han inte sagt till sin mamma att vi gjort slut? Varför fortsätter hon att göra mig ledsen? Jag ville bara önska en trevlig födesledag och så får man ett bemötande som inte är utav denna värld, igen. Jag blir så trött. Arg. Kan jag inte bara få mörda henne? Det är ju hennes fel att allt blev så totalt fel att vi var tvugna att göra slut. Inget stöd hemifrån, utan ett satkärring till psykolog som vet hur hon ska manipulera en stackars tjej från Sverige. Är det verkligen att visa att hon älskar sin son? Jag tycker inte det. Fan, jävla, helvete. Ja må han leva uti hundrade år typ.