Just nu sitter jag hemma hos min mormor och morfar. Internet hemma hos mig slutade fungera imorse. Vad är det för fel? Jag hatar datorer och ändå är jag så beroende.
Igår var vi på Shanti ett helt gäng på nio personer. Jag och Fia, de två födelsedagsbarnen. Erik, Milla, Emelie, Karolin, Carro, AC (Fias danska kompis) och Jenny (Fias lärarkompis). Det var väldigt trevligt och gott! Många olika samtalsämnen och svettningar på grund av stark mat och liten lokal. Men väldigt mysigt. Efter maten åkte de flesta hem. Carro ursäktade sig med att hon ville hem och natta sina baggar (Nej, Carro, jag lovar att inte gå in på fler detaljer). Jag, Milla, Karolin och Emelie gick vidare till en mysigt liten bar och drack en kaffe med baileys. Sen var min mage så full att jag knappt kunde gå. Tack allihopa för en underbar kväll och fina presenter! Bilder kommer när internet hemma fungerar igen.
Agus hörde av sig igår, han skickade ett mejl. Jag blev jätteglad såklart. Nu önskar jag att vi kunde höras lite oftare. Jag gjorde misstaget idag att läsa gamla mejl som vi skickat till varanda och jag började gråta direkt. Jag är så dum när jag gör det för jag vet hur det slutar. Men ändå gillar jag det på något sätt också. Svårt att förklara allt det här, situationen är sjukt svår, jag hoppas ni hänger med ändå. Jag måste bara få skriva av mig och ventilera mig lite.
Idag får vi se vad jag ska göra. Kanske träffa Milla. Vi har börjat skriva sms till varandra på spanska, iallafall när vi orkar. Måste ju öva för resan och för eventuella studier på avancerad nivå i Buenos Aires. Hjälp.
Skriver igen när internet är igång så jag inte okuperar morfars dator för mycket. Och bilder kommer, I promise.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hjärtat det var så otroligt mysigt igår. Jag har inte haft så härlig kväll på länge. Tack för att du finns och förgyller min lilla vardag *mys*! Blev så glad för dig att Agus hörde av sig, för hur som helst så finns det alltid någon man tänker på och önskar sig i hjärtat!! Det sken om dig och det var härligt att se. Jag förstår verkligen dina känslor. Extremt. Det är svårt det här med kärlek på avstånd! Inte för att jag haft det men känslan är obeskrivlig när man inte får ge den man älskar den kärlek man skulle vilja. Hur som helst har jag lärt mig att det ordnar sig. Hur långt nere man känner sig och hur jobbig situationen än är så ordnar det sig! Tills dess finns jag där för dig alltid!!! <3<3<3
Skicka en kommentar