Min lördag

Jag har suttit och chattat med Agus i stort sett hela dagen. Nu har han internet på jobbet, passande tajming. Jag har både varit ledsen, arg och jag vet inte...kär. Jag älskar verkligen honom. Jag vet inte vad han har gjort med mig men jag vill inte släppa taget, aldrig ge upp hoppet. Måste jag det? Jag vill alltid ha honom i mina tankar. Han vill alltid ha mig i sina tankar också. Han vill ha ett liv med mig, men det går inte. Han är inte kär i henne, men han vill förändra sitt liv. Du är min "impossible love" sa han. My perfect girl. Men det går inte nu. Jag hatar honom när han säger så. För mig betyder han så mycket, allt vi har haft betyder så mycket, jag vill att det kan fortsätta. Men det kan det inte nu, inte just nu, kanske sen, det får vi se. Jag hatar honom för att han vill träffa henne fast han inte är kär i henne, för han är kär i mig, han säger ju det. Han kommer alltid vara det. Måste kärlek alltid vara så komplicerad?

Ikväll ska jag hem till Karolin, måste komma ut lite, få tankarna på annat håll. Fast jag vet att allt det här kommer snurra i mitt huvud hela tiden också Jag är så, en tänkare. Men jag får väl ha ett virrvarr av tankar i huvudet ikväll då. Karolin skulle bjuda mig på en Cosmopolitan, bara vi fixar tranbärsjuice först. Skönt att ha närmast hem för en gångs skull.