Jag sitter och chattar med födesledagsbarnet. Agus alltså. Han blev jätteglad över min teckning. Hur gör du så fint? frågade han. Jag målar, sa jag. Det är som att han kan spela musik. Jag kan rita, han kan spela. Känns bra att han gillade den. Han säger att han saknar mig. Jag får tårar i ögonen. Vad vill han med den där tjejen?
Jag berättade om vad hans morsa sagt. Han blev också förbannad. Stäng av öronen, Jen. Det är inte så lätt. Det gör ont varje gång hon är så elak. Han lovade att mörda henne åt mig. Typ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar