Blommor på en söndag

När vi bodde här visste jag inte riktigt vad jag tyckte om vår husvärd Leandro. Jag tyckte att det skulle bli ganska skönt att flytta ifrån våra studentrum och korridor. Men i Rio längtade jag tillbaka, det är jobbigt att skiljas från männsikor man tycker om och levt med ett långt tag. Det enda jag inte längtade tillbaka till var att bo på en minimal yta med no privacy och det behöver jag ju inte göra nu. Däremot är jag tillbaka i den underbara studentkorridoren (fast utan studenter) och hos Leandro. Han berättade för oss att han trodde dom flesta hade varit missnöjda med allt här och han hade inte fått den sista tredjedelen av våra pengar för boende av Kulturstudier på grund av det. Och var har då dom pengarna tagit vägen undrar jag? Borde inte vi studenter få tillbaka dom? Det är mycket som inte står riktigt rätt till med den här organisationen. Vi berättade att vi aldrig varit missnöjda iallafall och nu behandlar Leandro oss som prinsessor! Just precis nu så knackade han på med en blomma i en vas till oss!

Superdulce!