"Jen, no te preocupes"

Klumpen i magen finns där, men den har krympt. Igår hade jag en lång chat med Agus och jag känner mig mer lugn. Vi har inte samma sätt att umgås med våra kusiner som de har. Hon tjejen på facebook är lika gammal som Agus och är som hans syster. Han har typ över 15 kusiner bara på sin mammas sida och han träffar alla varje vecka på hans landställe. Där för kan vissa saker ses lite konstiga ut i mina ögon. Tror jag. Jen, no te preocupes, I hate to see you like this, I just want you to trust me. Jag vet, det är dumt att oroa sig för något som jag inte ens vet är sant och som han säger inte är sant. Jag har en förmåga att alltid överdriva saker och ting. Visst, han är latino men jag tror inte att han skulle kunna vara så jäkla elak mot mig. Jag har blivit lovad att få träffa den kusinen om jag kommer till Argentina för att plugga lite i höst. Nu känns det lite bättre iallafall, jag ska försöka att inte förstora upp allt, även om det är så svårt att inte göra det vissa gånger.


Idag ska jag på vernissage på Östermalm. Jag vet, västa fancy. Grannen ställer ut sina tavlor tillsammans med några andra konstnärer. Efter ska jag gå på stan en stund med Emelie innan vi drar till Veronica på middag.

Lady in pink