Dios mio

Jag har chattat med Agus i cirka en timme. Hon som har bilden på honom, ungen och henne på facebook hade skickat ett mail till mig idag. På spanska, något helkonstigt och helt osammanhängande. Några minuter senare hade hon skickat ett annat mejl att det där mejlet inte var till mig utan hennes kompis. Iallafall, Agus loggade in och jag panikade. Skrev att nu är det fan nog, nu vill jag veta. Han skrev att han aldrig skulle kunna vara så jäkla elak. Han vet inte varför allt det här har hängt efter oss sen det hände första gången. Fattar du hur det här ser ut om du försöker sätta dig in i min situation? Han förstod. Vi hade en lång chat, en bra och en dålig chat. Ledsamhet och skratt. Jag vill tro på honom och jag måste det. Allt är bara så jäkla weird hela tiden. Det är som om en förbannelse vilar över mig och att alla bara vill såra mig. Jag vet att Agus blir ledsen när jag är ledsen och orolig. Jag märker på hur han skriver hur han känner, man lär sig att göra det när man har haft ett fucking-msn-förhållande under större delen av 2,5 år. Jag tror inte att han ljuger. Men det sitter liksom alltid i bakhuvudet, allt som hänt och allt konstigt som händer. Men som han sa, den Agus jag känner är inte så jäkla elak.

Dios mio