Igar efter buffén sa traffade jag och Susse Gastón som spelar keyboard i Agus band. Vi akte hem till en kompis till honom och drack vin och spelade in tontiga musikvideor. Nacho, Agus kompis kom ocksa dit och umgicks med oss efter att vi haft lite sms kontakt, roligt att traffa honom igen. Jag fick ocksa snacka med Nico i telefon. God, I love mina Argentina-grabbar alltsa.
Situationen med Agus ar val kanske inte sa bra som jag skulle vilja, men vad hade jag tankt mig? Igar lovade han att ringa vid efter klockan 18, nar klockan narmade sig midnatt borjade jag bli riktigt jakla frustrerad. Inte heller svarade han pa mobilen och helt plotsligt var den avstangd. Vi umgicks med grabbarna, men oundvikligt hade jag hela tiden tankarna pa annat hall. Nar vi kom tillbaka till hostelet typ klockan 4 pa morgonen checkade jag min mejl. Ett mejl fran Agus i min inkorg. Jenzu, I lost my phone, I guess you are really angry with me right now. I went to the hostel but the girl working there told me you are not there anymore. Where are you? Send me your number! Beso. Jag blev glad att han skrivit ett mejl och arg for att han hela tiden ska vara sa oansvarig. Arg pa mig sjalv for att vi bytt hostel och att han annars hade hittat mig. Men nu finns det en reason och han horde av sig iallafall, sa jag behover kanske inte oroa mig over att vi aldrig ses igen.
Idag far vi se vad vi ska gora, det ar lite halvmulet men fortfarande grymt varmt. Vi borjar med att ata nagot gott, Susse och jag ska forsoka att inte bli matforgiftade, det har jag redan varit nog pa den har resan!
How can you just walk away from me,
when all I can do is watch you leave
Cos we've shared the laughter and the pain and even shared the tears
You're the only one who really knew me at all
2 kommentarer:
Stackars sandra som är sjuk!
Oroa dig inte inte hela tiden!!!!
Kramar
MM dulce de leche.. que rico! Jag ska banne mig försöka göra egen någon dag :)
Skicka en kommentar