Agus update

Idag var jag och tjejerna och badade vid poolen. Pa morgonen innan sa hade jag chattat med Agus pa msn. Han hade an en gang sagt att han skulle ringa. Manga timmar vid poolen och en Jenny som blev mer och mer frustrerad. Sen ringde han finally och hamtade upp oss utanfor poolomradet. Vi akte till ett shoppingcenter och tjejerna tog en runda medan jag och Agus satte oss for att snacka. Jag tog upp allt, att han inte ringt, att jag snackat med hans morsa igen, det sms som jag fick till min mobil. Hur ledsen han gjort mig och hur orolig jag varit over att inte fa traffa honom. Om mobilen vet han ingenting, han sager att den ar sparlost borta, sa nagon maste ju fatt tag i den, typ hans morsa eller tjejen han dejtar. Han vet inte och han var ledsen over hur mycket det maste ha sarat mig. Han ar ocksa ledsen over grejen med hans morsa, han vet att det har sarat mig massor forut och han kan inte forsta varfor hon fortfarande gor sa. "Jenny, om jag vore gift och hade barn, tror du inte att du hade markt det under din tid har? Och nu nar vi gjort slut skulle jag verkligen ha berattat om det vore sa". Att han inte har ringt en enda gang under en veckas tid ar det som har gjort mig mest arg och ledsen. Han tog ett djupt andetag och berattade varfor. Nar han traffade mig forsta gangen, alltsa for ungefar en vecka sen fick han panik. Han insag hur starka kanslor vi har for varandra och samtidigt vet vi bada hur jakla jobbigt vart forhallande varit trots det. Han freakade och vagade helt enkelt inte ringa mig. Plus att han haft mycket pa jobbet. Han berattade for mig att just nu ar en valdigt jobbig period i hans liv. Han trivs inte pa jobbet, grabbarna haller pa att glida ifran varandra, han brakar mycket med sin mamma, hans mamma och pappa brakar mycket. Okej, en godtagbar ursakt, men jag tyckte fortfarande att han kunde ha lyft telefonen och sagt att han inte pallade att traffa mig. Han holl med, han vet att han har betett sig svinaktigt och han vet att jag blir ledsen och arg. Men han forstod inte hur jobbigt det varit for mig, innan idag nar jag traffade honom oga mot oga och pratade om allting. Jag grat saklart och han hade ocksa tarar i ogonen. Igar skrev jag ett mejl till honom att jag aker till Buenos Aires imorgon, da fick han annu mer panik, angest over att han inte tagit sig i kragen och traffat mig. Han trodde vi skulle vara i Rosario tills den 17:e. Darfor traffades vi idag. Det var kanslosamt. Tjejerna ar kvar pa shoppingcentret och jag och Agus har varit har pa hostelet for att prata massor. Prata och mysa. Det ar helt sjukt hur nagon kan berora en sa mycket, berora och sara pa samma gang. Nu har han akt ivag for att jobba natt, han slutar klockan fyra inatt och han sa att han ville traffa mig innan jag aker. Vi far se hur det blir, vi skiljdes med en puss och han klappade mig pa kinden och sa "chau mi amor". Nar bilen akte ivag borjade tararna rinna. Jag vet att jag kanske inte borde forlata sa latt, men det ar svart att breskriva kanslorna som finns emellan oss. Distansen som finns emellan oss gor det till ett helvete och det ar for mycket hinder. Det ar darfor det hela tiden blir helt fucked up. Jag hatar att det ska vara sa. Han har betett sig som ett svin under en veckas tid och jag kan bade forsta och inte forsta. Allt det har ar en enda stor rora. Jag vet att han alltid kommer ha en stor del i mitt hjarta vad som an hander. Men nu ar det bara for komplicerat och vi vet bade han och jag att i just den har perioden i vara liv ar det inte menat att det ska vara han och jag.

"Chau mi amor"