Kvällen

Chattade med Agus tidigare idag. Det var en bra konversation, förutom att han var lite stressad som alltid. Han berättade att han sagt upp sig från jobbet. Tydligen hade de igår bett honom jobba fler timmar. Han jobbar redan typ 50 timmar i veckan plus varannan helg eller något. Han visste att om han svarade nej skulle han bli sparkad, det funkar så i Argentina, eller iallafall på det där företaget. Så han sa upp sig själv. Skulle tydligen kontakta någon advokat för att han kunde få ut massa pengar för att han jobbat där så länge. Nu skulle han söka något nytt jobb, men det skulle inte förvåna mig om han snart är tillbaka och slavar på samma jäkla företag igen. Varför oroar jag mig egentligen? Jag vill hjälpa honom, men samtidigt vet jag att han är benägen att få vilket jäkla jobb han vill för att han kan snacka sig till det. Jag bryr mig bara så mycket om killen, det kommer jag ju alltid göra. Det sa vi till varandra när jag åkte därifrån, att vi finns alltid i varandras hjärtan.

Buhu.