Blommor, tallrikar och kinamat

Dagen började ju som sagt med en orkidéutställning. Jag blev mest intresserad av en köttätande blomma, jag försökte spana in tänderna och Fia försökte utmana mig att stoppa in ett finger i gapet. Jag lät bli, ville inte riskera blodbad.

Efter utställningen klämde hela sällskapet in sig i bilen och åkte till Åsögatan och Håkans nya affär Stjärnstopp, spegel, pannkaka. Jag hittade ett par djupa Rörstrands tallrikar, vita med rosa. Jag blev kär. Mormor var så gullig och betalade kalaset.

Efter affären blev det en kina-resturang precis bredvid. Servitören blev så till sig över att det var tre generationer sittandes vid bordet att vi till och med fick varsin klubba när vi gick därifån.

Nu på eftermiddagen har jag chattat med Agus. Han började med att berätta om tjejen han hänger med. Hon är tydligen helt störd. Får utbrott och skriker för minsta lilla, han säger att hon börjar skrämma honom. Han ville att jag skulle ge honom råd att bli av med henne. Ärlighet blev mitt svar. Men han är rädd att hon kommer göra sig själv eller honom illa om han är ärlig. Hon verkar ju helt labil. Han bad mig ta bort bilder på facebook som vi typ kysser varandra på eller så. Han bad mig inte acceptera någon jag inte visste vem det var. Hon frågar konstant om mig och är jätteavundsjuk tydligen. Jag vill hjälpa honom, men det här är något han måste klara av själv. Det enda positiva med det hela är att han är ganska normal, att han vill snacka med mig. Jag skrev Te extraño på spanska och han skrev Jag saknar dig tambien på svenska. Ja, resten får väl bli som det blir.

Det var det.

Orkidé-nörd

Alltså, det är nästan lite pinsamt att säga det. Jag ska åka på orkidéutställning. Ja, Jenny som bara har en kaktus som matas med linsvätska ska åka och vara en riktig nörd. Visst, orkidéer är ju fina och hur många färger kan det finnas egentligen? Mamma och mormor är väldigt nyfikna iallafall och jag ska ge det ett försök att kanske få lite idéer om hur jag kan få gröna fingrar. Om jag fick välja en färg så är ju mina fingrar typ rosa, vad har rosa fingrar för special thing liksom? Om man kan köpa rosa orkidéer där så måste någon hindra mig från att köpa en. Snart noll kronor på kontot och den stackars orkidéjäveln skulle ju inte överleva länge om den får mig som matte.

Nörden återkommer.

Jag, Harley & Edward

Just nu ligger jag och läser Twilight med lovely Edward Cullen och myser med min Harley. Snart ska jag äta swedish meatballs till middag. Jag och Susse har lurat i alla latinamerikaner att det är Sveriges nationalrätt och att de måste åka till Sverige och käka på Ikea, för där finns de i särklass bästa köttbullarna. Eh, ja. Smaklig måltid till mig.

En skön torsdagskväll

Idétorka

Idag känns min hjärna tom. Jag har inget att blogga om. Vad ska jag skriva liksom? Ingen är intresserad av vad jag åt till lunch eller hur många gånger jag var på toaletten idag. Alltså, ge mig ett händelserikt liv! Ett vikariat på dagis blir ju pisstråkigt i längden. Jag är nog ingen jobba-heltids-människa egentligen. Jag kanske är född till att vara på resande fot jämt, född till att se olika platser och leva ett underbart liv i något varmt land. Kan man vara det?

Undra sa flundra om gädda är fisk.

Kvällen

Chattade med Agus tidigare idag. Det var en bra konversation, förutom att han var lite stressad som alltid. Han berättade att han sagt upp sig från jobbet. Tydligen hade de igår bett honom jobba fler timmar. Han jobbar redan typ 50 timmar i veckan plus varannan helg eller något. Han visste att om han svarade nej skulle han bli sparkad, det funkar så i Argentina, eller iallafall på det där företaget. Så han sa upp sig själv. Skulle tydligen kontakta någon advokat för att han kunde få ut massa pengar för att han jobbat där så länge. Nu skulle han söka något nytt jobb, men det skulle inte förvåna mig om han snart är tillbaka och slavar på samma jäkla företag igen. Varför oroar jag mig egentligen? Jag vill hjälpa honom, men samtidigt vet jag att han är benägen att få vilket jäkla jobb han vill för att han kan snacka sig till det. Jag bryr mig bara så mycket om killen, det kommer jag ju alltid göra. Det sa vi till varandra när jag åkte därifrån, att vi finns alltid i varandras hjärtan.

Buhu.

Dagis-snack

Jag satt och åt lunch med några barn och diskussionen pågick för fullt om vem som skulle gifta sig med vem och så vidare. Efter en stund blev även jag indragen i konversationen.

Barn 1: "Är du gift?"

Jag: "Nej, jag är inte gift"

Barn 2: "Men man behöver inte vara gift för det är inte min mamma och pappa"

Barn 1: "Vad heter din kille då?"

Jag: "Jag har ingen kille heller"

Barn 2: "Är han död?"

Jag: "Nej, han är inte död"

Barn 1: "Men du borde ha en kille för du luktar så gott"

Åh vad jag vill vara ett barn och leva i en okomplicerad värld!

I ♥ Puerto Viejo

Tillbaka på jobbet idag efter en underbar helg. Passade verkligen på att sova ut, för det kändes som jag inte gjort det sen den där natten som vi gick och la oss halv åtta i Buenos Aires och sen flög hem dagen efter. Fast idag har det varit sådär mulet och grått som jag bara avskyr, deppfaktor 100 typ. Jag har liksom aldrig vaknat utan gått i dvala hela dagen.

Idag hittade jag en present som jag fick av Susse i Costa Rica. I ♥ Puerto Viejo, den lilla staden som ligger i Costa Rica nära gränsen till Panama, som vi stannade i en vecka längre än tänkt. Nyckelringen ska jag bära med mig och titta på när det blir sådär jobbigt gråmulet och längtan tillbaka blir för stor.

Nu har jag ändrat lite på bloglayouten. Jag är typ så lite datanörd som man kan bli, så det här är nog det bästa jag kan åstadkomma trots mina hundrafemtio idéer om hur jag vill att bloggen ska se ut.

Vad tycker ni?

Ursäkta röran, jag bygger om!

Jag håller på att hitta den ultimata layouten till min blogg, det kommer testas och fixas i dagarna!

Fin ska den bli!

Att fika utan pengar

Idag blir det ännu ett kärt återseende med min Milla som har kommit hem från Uppsala. äntligen ska jag få kramas med mi mejor amiga! Vi har planerat en fika, jag älskar att fika. Men eftersom jag ska leva på mindre än 2000 spänn till slutet av februari och har en svindyr telefonräkning och busskort att betala så har jag inte ens råd att dricka kaffe. Jag får dricka vatten, snylta på päronen och ta till vara på varje jobbtillfälle jag kan få på dagis. Det suger ju stenhårt jämfört med livet på en härlig sandstrand någonstans långt borta, men vad gör man inte för att komma iväg igen? Jag vill inte ha något seriöst vuxenliv fast folk tjatar på mig och frågar mig vad jag ska plugga och vad jag ska göra nu. Folk är nog mer stressade över mitt liv än vad jag själv är. Vafan, jag ska jobba hela jäkla livet, då kan jag väl ändå vänta några månader till med att välja min framtid?

"Life is what happens to you while you are busy making other plans"

- John Lennon

Trevlig kväll igår!

Det blev trerättersmiddag igår hemma hos Fia. Mycket bra gjort av Fia och Sandra som stod för matlagningen!

Efter maten blev det spontanutgång till Idrottshögskolan, 90-tals party stod på schemat och vi svängde våra lurviga till Spice girls och andra gamla godingar från mellanstadiet!

Det är så roligt att vara hemma och kunna umgås med mina vänner igen. Susse saknades ju dock igår, hon hade passat perfekt till temat då hela hennes mp3 är fylld med 90-tals klassiker!

Det enda som är jobbigt är att det är svinigt kallt och att det tar hundra år att ta sig hem till Ekerö på natten. Tiden med 30 grader och taxi över hela staden är sorgligt nog förbi.

Här är gårdagen i bilder:

Gracias a todos!

Guldfisk-Jenny

Idag fick jag vet att en pojke på dagis döpt sin nya guldfisk till Jenny. Alltså är inte det sådär gulligt så man bara dör? Jag typ dog iallafall.

Ikväll blir det middag hemma hos Fia med vänner jag saknat massor, synd att inte alla jag vill kan vara med. Men man kan inte få allt, mysigt kommer det bli anyway!

Idag har jag på mig min underbara ring jag köpte i Rio de Janeiro. Min nya favorit accessoar!

Är den inte lovely?

Flipflop vs. Vinterstövlar

På plats i mitt rum igen. Det snöar utanför fönstret och det är kolsvart klockan sju på kvällen. Stockholm i mitt hjärta, javisst, men snö hör hemma i bergen och det är jäkligt mycket skönare att glida runt i flipflop än ett par vinterstövlar.

Agus loggade in förut. Han skrev hej och bad mig vänta en minut. Jag väntade typ fyra minuter, då loggades han ut. Den vanliga gamla visan, killen som är uppe i det blå och som alltid har trehundratjugo grejer att göra. Det som är skönast är att jag nu har mitt här hemma, jag behöver inte sitta och vänta på att han ska höra av sig. När han gör det så visst, jag blir glad, för jag gillar att snacka med honom. Men under tiden roar jag mig på annat håll.

Idag bokade jag och Fia en tågresa till Malmö den 7-14 april. Frida flyger dit från England, Maria pluggar där och min Suss-puss bor ju i Tomelilla, kan det bli fler fler flugor i en smäll? Jag har också pratat med Emelie om att åka till Alicante i maj, så det kollas Ryan Air för fullt. Alltså, shit jag förtjänar ju en semester!

Ikväll ska jag bara umgås med min fluffy. Min kissemiss. Min Harley. Titta vad fin han är, det är så man blir kär!

Te quiero.

Tillbaka till verkligheten

Väckarklocka 07.30. Kliver ut sängen, fryser som en gnu. Äter en banan. Cyklar till dagis på isgata, tar 25 minuter istället för 10! Svettas som en gnu. Kaos på dagis. Glada barn. Ledsna barn. Fryser ihjäl ute på gården. Hektisk lunch med nysningar rakt på min fisk. Puh. Mysig fika med Emelie och Karro. Hemlagad middag. Min dator och reaggetton. Hur ska jag överleva vardagen?

Välkommen till verkligheten Jenny, dags att vakna nu!

Alltså ta mig tillbaka!

Man blir ju lite smått deppig när klockan är 15.00 och det ser ut såhär utanför fönstret:

När man skulle kunna ha det såhär samma tid fast i Cancún, Mexico:

Vad skulle ni välja?

Jag vet mitt svar iallafall.

Ta mig tillbaka!!!

www.backpacking.se/rubiacita

Agus och jag strax innan jag lämnade Rosario

Packar in väskorna i bussen till Buenos Aires

Jag och Susse i Caminito, tangokvarteren i Buenos Aires

Jag, Sandra och obelisken

Shopping på tax-free, Buenos Aires flygplats

Fler bilder finns upplagda på:

www.backpacking.se/rubiacita

como siempre

Back in Suecia

Efter en resa på cirka 48 timmar så ar jag och Susse finally hemma hos mig på Ekerö. Resan gick trots lång väntetid ganska smidigt och jag lyckades sova stor del av vägen. Lite krångel med en Clinique produkt jag köpt i Buenos Aires. Tullpolisen i Atlanta ville ta mina nyshoppade grejer och jag skulle därmed bli blåst på typ 500 spänn! Aldrig. Jag fällde några tårar av arghet och sen bestämde jag mig för att checka in min lilla fjällräven ryggsäck. Jag trodde aldrig att jag skulle få se den igen eftersom den typ är så liten att den mycket väl hade kunnat hamna i Japan istället för hemma i Sverige. Det blev ett glatt återseende med båda lilla och stora väskan på Arlanda några timmar senare, det blev även ett glatt återseende med mamma och morfar som vi blev hämtade av. Något som inte var lika glatt är att det är sjukt kallt ute! Jag är inte van, ge mig sol! Väl hemma på Ekerö fällde jag några tårar till men den här gången av gladhet över att få träffa min otroligt fina katt. Efter några hårda knäckebröd med leverpastej och en dusch somnade jag gott i min säng en stund. Middagen blev som utlovat köttfärslimpa med kokt potatis, gräddsås och lingonsylt. Svensk husman när den är som godast. Just nu känns det så himla skönt att vara hemma, men jag vet att redan imorgonbitti kommer jag vilja resa vidare igen. Verkligheten har kommit ifatt mig, kan jag inte få leva i min fantasivärld ett tag till? En semester är något jag aldrig kommer kunna få nog av. Gud vad den här upplevelsen har varit lärorik, otroligt kul och helt galet crazy!

Alltså ta mig härifrån och tillbaka till paradiset!

(med Harley och leverpastej i bagaget)

Bye Bye underbara kontinent!

Om nagra timmar aker jag och Susse harifran. 10 timmars flygresa till Atlanta, ca 13 timmars vantetid och darefter en flygresa pa 10 timmar till!

Igar gick vi pa en resturang vid Puerto Madero (typ hamnen). Vi kalasade pa bade kott, vin, pannkaka med dulce de leche och chanpange och det kostade inte mer an 200 spann per skalle! Vid resturangen motte vi upp Nicolas, en kille harifran Buenos Aires som vi traffade i Iguazu. Han tog oss till Palermo och Plaza Serrano, vilket ar ett valdigt bra baromrade. Mycket folk och vi gick pa jakt efter ett bord, mitt i allt horde vi nagra killar som snackade svenska sa vi gick fram och hejade lite. Vi slog oss ner vid samma bord och det visade sig att killarna pluggade i Vaxjo och att en av killarna ar jattebra kompis med Larsa. Jonas och Larsa har en klubb som heter Sockerlobbyn tillsammans. Alltsa det ar sjukt vad varlden ar liten! Det dansades vilt under kvallen till bade reagetton och klassiker, vi kom tillbaka till hotellet vid halv atta pa morgonen och kunde sova typ 2 timmar innan utcheckning fran vart rum. Lyckad kvall!

Nu har vi vaskorna i Sandras rum och vi ska ocksa fa ta en dusch dar sen. Vi har hangt vid poolomradet med svenska grabbarna och Nicolas idag och nu ska vi shoppa upp de sista slantarna!

Om nagra timmar aker vi och om typ 2 dygn ses vi hemma! Jag langtar mest efter att fa borra in nasan i min lilla Harley's pals!

Skriver nasta gang antingen fran Atlanta (maste ju fordriva tiden) eller fran mitt rum hemma i Sverige!

Shit pommes!

Bye Bye underbara kontinent!

Sista dagen innan hemresa

Igar och idag har vi legat vid ett stort poolomrade har i Buenos Aires, Parque norte. Det ar for varmt att hanga i stan sa vi tog tilfallet i akt att sola lite extra.

Igar var vi ocksa pa bio och sag Australia. Annars har det blivit lite shopping och jag forsoker tanka ut hur jag ska fa plats med allt i min ryggsack. Det galler att ha en strategi.

Imorgon maste vi checka ut fran hotellet tidigt, men eftersom Sandra aker harifran tva dagar senare an mig och Susse sa tankte vi stalla vaskorna i hennes rum och kanske aven fa ta en dusch dar innan resan borjar. Vi far val hanga lite pa stan, planet gar vid kl. 23.

Jag ska forsoka blogga lite imorgon ocksa. Oroa er inte, bloggen fortsatter fast hemresan snart startar!

Nos vemos mañana

Some pictures

Varldens godaste kott finns i Argentina!

Rock&Fellers - Rosario

Las chicas vid poolen

Nacho, Nico och jag i Parque España

Jag, Nati, Nacho och Susse pa party

Jag har en bild pa mig och Agus pa Susses kamera som inte ar upplagd, ifall det ar nagon som undar hur den dar killen egentligen ser ut. Den kommer ocksa laggas upp sa smaningom!

Fler bilder www.backpacking.se/rubiacita

Glom inte att lasa mitt inlagg har under!

Buenos Aires

Nu har vara sista dagar i Buenos Aires startat. 3 dagar kvar innan hemresan till Sverige, helt ofattbart och bade angestladdat och sa jakla underbart!

Igar efter att ha traffat Agus igar akte jag och tjejerna for att aterigen ata pa min favorit restaurang Rock&Fellers. Helt fantastiskt kott som bara smalte i munnen. Vi delade en flaska vin och kvallen var jattemysig. Fito, en gammal kompis som spelade i Agus band kikade in for att saga hej och snacka lite. Sa himla kul att traffa honom! Efter maten hangde vi med nagra i personalen och bland annat han som ar chef for Rock&Fellers, hem till en av dem for att dricka lite vin. Det var en rolig kvall och jag blev seriost erbjuden att fa jobba pa restaurangen om jag vill. Snacka erbjudande! Idag fick jag ett sms av han chefen och han skrev att om jag nagongang kommer tillbaka till Rosario sa ska jag veta att jag har ett jobb. Alltsa ni kan ju bara tanka er hur tankarna snurrar i mitt huvud nu!

Vi checkade ut fran hostelet och gick for att ata en lunch innan vi skulle ta oss till bussterminalen. Och Agus horde av sig! Jag trodde verkligen inte vi skulle ses mer innan jag skulle aka! Det gjorde mig glad. Vi pratade, skrattade, kramades, precis som forut. Vi tog oss till terminalen och Agus fixade billigare biljetter med sitt bussbolag. Sen borjade det jobbiga, jag hatar avsked. Men ett asvked var nodvandigt, kram och puss och jag grat as always. Jag grat och lyssnade pa Coldplay halva bussresan typ, sen somnade jag som ett litet barn. Varor ska livet vara sa jakla orattvist?

Idag har vi hittat ett hotell som har balkong med usikt over storsta gatan och obelisken. Vi har gatt lite pa storsta shoppinggatan Florida och eftersom jag bade ar en kanslomassig fara och har ont i halsen sa blir det till att ga hem och lagga sig ganska snart. Imorgon ska vi gora Buenos Aires!

Beso/"suequi" in Bs. As.

Agus update

Idag var jag och tjejerna och badade vid poolen. Pa morgonen innan sa hade jag chattat med Agus pa msn. Han hade an en gang sagt att han skulle ringa. Manga timmar vid poolen och en Jenny som blev mer och mer frustrerad. Sen ringde han finally och hamtade upp oss utanfor poolomradet. Vi akte till ett shoppingcenter och tjejerna tog en runda medan jag och Agus satte oss for att snacka. Jag tog upp allt, att han inte ringt, att jag snackat med hans morsa igen, det sms som jag fick till min mobil. Hur ledsen han gjort mig och hur orolig jag varit over att inte fa traffa honom. Om mobilen vet han ingenting, han sager att den ar sparlost borta, sa nagon maste ju fatt tag i den, typ hans morsa eller tjejen han dejtar. Han vet inte och han var ledsen over hur mycket det maste ha sarat mig. Han ar ocksa ledsen over grejen med hans morsa, han vet att det har sarat mig massor forut och han kan inte forsta varfor hon fortfarande gor sa. "Jenny, om jag vore gift och hade barn, tror du inte att du hade markt det under din tid har? Och nu nar vi gjort slut skulle jag verkligen ha berattat om det vore sa". Att han inte har ringt en enda gang under en veckas tid ar det som har gjort mig mest arg och ledsen. Han tog ett djupt andetag och berattade varfor. Nar han traffade mig forsta gangen, alltsa for ungefar en vecka sen fick han panik. Han insag hur starka kanslor vi har for varandra och samtidigt vet vi bada hur jakla jobbigt vart forhallande varit trots det. Han freakade och vagade helt enkelt inte ringa mig. Plus att han haft mycket pa jobbet. Han berattade for mig att just nu ar en valdigt jobbig period i hans liv. Han trivs inte pa jobbet, grabbarna haller pa att glida ifran varandra, han brakar mycket med sin mamma, hans mamma och pappa brakar mycket. Okej, en godtagbar ursakt, men jag tyckte fortfarande att han kunde ha lyft telefonen och sagt att han inte pallade att traffa mig. Han holl med, han vet att han har betett sig svinaktigt och han vet att jag blir ledsen och arg. Men han forstod inte hur jobbigt det varit for mig, innan idag nar jag traffade honom oga mot oga och pratade om allting. Jag grat saklart och han hade ocksa tarar i ogonen. Igar skrev jag ett mejl till honom att jag aker till Buenos Aires imorgon, da fick han annu mer panik, angest over att han inte tagit sig i kragen och traffat mig. Han trodde vi skulle vara i Rosario tills den 17:e. Darfor traffades vi idag. Det var kanslosamt. Tjejerna ar kvar pa shoppingcentret och jag och Agus har varit har pa hostelet for att prata massor. Prata och mysa. Det ar helt sjukt hur nagon kan berora en sa mycket, berora och sara pa samma gang. Nu har han akt ivag for att jobba natt, han slutar klockan fyra inatt och han sa att han ville traffa mig innan jag aker. Vi far se hur det blir, vi skiljdes med en puss och han klappade mig pa kinden och sa "chau mi amor". Nar bilen akte ivag borjade tararna rinna. Jag vet att jag kanske inte borde forlata sa latt, men det ar svart att breskriva kanslorna som finns emellan oss. Distansen som finns emellan oss gor det till ett helvete och det ar for mycket hinder. Det ar darfor det hela tiden blir helt fucked up. Jag hatar att det ska vara sa. Han har betett sig som ett svin under en veckas tid och jag kan bade forsta och inte forsta. Allt det har ar en enda stor rora. Jag vet att han alltid kommer ha en stor del i mitt hjarta vad som an hander. Men nu ar det bara for komplicerat och vi vet bade han och jag att i just den har perioden i vara liv ar det inte menat att det ska vara han och jag.

"Chau mi amor"

Twilight

Nu nar jag loggade in pa msn sa hade jag fatt ett offline meddelande av Agus. Hola Jenzu, Please don't be angry, I'm gonna call you today, besos. Det blev nastan lite skrattretande nar jag sag det. Visst att han kommer ringa och om han inte tror att jag kommer att vara arg sa har han misstagit sig en jakla massa. Pratade med hans morsa idag ocksa, hon snackade med mig som om jag var 5 ar typ, Jenny querida, ring inte nagot mer, det forstor for Agus och hans familj. Alltsa doda mig nagon, what goes on alltsa?

Igar sag vi Twilight pa bio! Oh my god, nu ar vi helt kara i han som spelar Edward, det ar nastan sa att vi skulle kunna ga och se den idag igen. Bio kostar bara typ 25 krornor.

Idag har vi svettats i parken. Sorry, ni som jag forestallt er varsta resebloggen, men det har ar en Jenny-blogg. Jenny ar ute och reser, men Jenny skriver inte alltid om platser hon besoker pa resan. Ni far ursakta. Jag skriver helt enkelt bara om det jag tanker pa. Nu tanker jag pa Agus och Edward i Twilight.

That's it.

Bullshit

Det var bullshit. Agus hade ju skrivit att han skulle komma fran Buenos Aires klockan 2 pa natten mellan lordag och sondag. Klockan 1 tankte jag att jag skulle ringa och kolla, for han hade ocksa sagt att han skulle forsoka kopa en ny mobil och fa samma nummer i Buenos Aires. Det gick signaler! Provade tva ganger och sen slangde jag ivag ett sms om att han kunde ringa nar han var tillbaka i Rosario. Jag fick ett sms tillbaka. No puede por que no quiere por que esta conmigo. Thank you! Vilket betyder typ "Han kan inte, for han vill inte, for han ar med mig, tack". Jag bara satt och glodde pa sms:et en kvart typ. Ar det brudjaveln som skriver med Agus bredvid sig i sangen typ? Bara tanken ar ju sa att jag vill krakas. Eller min andra tanke var att det var hans morsa. Att hon typ hittat mobiilen som han tappat bort hemma och insett att det var jag och an en gang hittat pa nagot jakla skit. Alltsa, det snurrar i huvudet, det kan ju vara precis hur som helst. Nu ar klockan snart fyra pa eftermiddagen och han har fortfarande inte hort av sig. Alltsa var det bullshit. Mina kanslor gar i vagor, ibland vill jag grata, ibland ar jag bara sa arg och sen vill jag grata igen. Varfor gor han sahar? Egentligen ar han ju en sa jakla fin kille och jag vet att han aldrig skulle vilja sara mig. Inser han inte att han gor det nu? Han beter sig som om han vore 5 ar typ. Jag vill inte aka harifran utan att snacka om det har med honom. Jag vill inte ta det pa msn nar jag ar i Sverige. Jag vill koppla bort allt, men det gar inte. Jag har en klump i brostet och det ar svart att andas. Varfor? Jag blir sa ledsen, det har ar inte den Agus som jag kanner. Den Agus jag kanner ar varldens underbaraste kille.

Helvete

Idag ar det typ 40 grader varmt, vi forsokte ligga vid poolen och sola. Det var nastan sa att det gick att steka agg pa min rygg och vattnet svalkade inte for det var for mycket folk. Sa nu ska vi aka till shoppingcentret istallet! Kanske kan gora mig lite gladare iallafall, shopoholic som jag ar. Jag kan behova le lite. Susse sager att jag slutade le forra veckan. Jag hoppas att allt blir bra. Kare gode Gud, sag att allt blir bra.

Amen

7 days to go!

Det ar en vecka kvar tills vi aker fran denna underbara kontinent och hem till kalla Sverige. Neeeeej, I don't want to!

Just nu ar klockan 5 pa morgonen och jag och Susse har precis kommit hem efter en utekvall vid La Florida, som ar "stranden" har i Rosario. Sandra var hemma och kurerade sig. Vid stranden finns flera nattklubbar och vi hamnade pa en som heter Natural mystic, en av mina favoriter. Det var Nati, Nacho, Leo, Andrés, Gastón och nagra av Gastóns kompisar. Roligt att traffa grabbarna, Leo och Andrés speciellt. Tidigare idag traffade jag ocksa Nico som jag ocksa saknat jattemycket. Well, det ar svart att bara skriva namn, for inte manga av er vet inte vilka de har personerna ar, men anyway! En trevlig kvall med mycket skratt. Konstigt att umgas med alla utan Agus, men what the fuck, jag klarar mig utan honom har ocksa.

Angaende Agus: Tidigare idag loggade jag in pa msn och da loggades han ocksa in. Jag hade inte hort ifran honom sen han skickade mejlet om att hans mobil var borta. Han skrev forlat typ 120 ggr och att han har tankt pa mig 25 timmar om dygnet. Ar det sa jakla svart att bara lyfta luren och ringa mig? Han hade jobbat som en tok och skulle han ivag for att jobba i Buenos Aires och atervander till Rosario natten mellan lordag och sondag. Han lovade att ringa. Vi far se om det ar just bullshit eller om han den har gangen kan halla ett lofte.

Lata dagar i solen och skuggan, vid poolen och i parken. Med dulce de leche och med kott. I love to be in Rosario, jag onskar bara att saker och ting vore lite lattare och mindre komplicerade ibland.

Godnatt

Forvirrad

Nogot konstigt intraffade nyss. Vi har varit ute pa en o som tar en kvart fran La Fluvial har i Rosario. Nar vi var pa vag hem ringer det ett okant nummer till min mobil. Great, tanker jag, det ar Agus som antligen har tagit sig i kragen, last mitt mejl och ringer. Jag svarar och en kvinna sager att hon hade ett missat samtal fran min telefon (argentina mobil). Eh, jaha, jag kande inte igen numret. Hon fragar vem det ar hon pratar med och jag sager mitt namn. Jag fragar samma fraga och far som svar att det ar La mama de Agus. Shit. Jag andas djupt och fragar om hon vet vart han ar, beredd pa att fa hora den skiten som ska komma ur hennes mun. Men hon svarar bara trevlig att hon inte har sett honom idag och att hon inte vet vart han ar just nu. Jag lagger pa och kanner mig toalt forvirrad. Sen maste jag kolla mig svenska mobil som jag har morsans nummer pa. De stammer. Jag har ringt hem till Agus en gang idag men utan svar och hon maste ha vidarekopplat telefonen till hennes mobil eller haft en nummerpresentator eller nagot. Nu ar jag helt forvirrad. Agus ringer mig inte, men hans morsa gor och hon ar till och med trevlig! Vad ar det for fel pa den dar familjen?

Troende?

Kare gode Gud, gor sa att jag kan traffa Agus igen.

Kare gode Gud, gor sa att Susse kommer in pa Danska.

Kare gode Gud, gor sa att jag inte tanker for mycket.

Kare gode Gud, gor sa att Sandra's fagelinfluensa gar over.

Kare gode Gud, ge mig en rejal kottbit.

Ibland funderar jag pa att bli troende pa riktigt.

Men jag ar faktiskt sa jakla otroende man kan bli.

Tyvarr.

Jag skulle verkligen vilja att nagon annan kunde leda mig genom livet,

fan vad mycket lattare det skulle vara.

Blaj Blaj.

Mina grabbar och matforgiftning

Igar gick vi for att ata en mycket god buffé med alla mojliga sorters mat. Godast av allt var pannkaka flamberad i rom och socker med dulce de leche. Idag verkar det dock som att Sandra har blivit matforgiftad av spektaklet. Forst halsfluss och sen matforgiftning, inte kul. Jag gick for att kopa nagra actimel och en coca cola at henne imorse.

Igar efter buffén sa traffade jag och Susse Gastón som spelar keyboard i Agus band. Vi akte hem till en kompis till honom och drack vin och spelade in tontiga musikvideor. Nacho, Agus kompis kom ocksa dit och umgicks med oss efter att vi haft lite sms kontakt, roligt att traffa honom igen. Jag fick ocksa snacka med Nico i telefon. God, I love mina Argentina-grabbar alltsa.

Situationen med Agus ar val kanske inte sa bra som jag skulle vilja, men vad hade jag tankt mig? Igar lovade han att ringa vid efter klockan 18, nar klockan narmade sig midnatt borjade jag bli riktigt jakla frustrerad. Inte heller svarade han pa mobilen och helt plotsligt var den avstangd. Vi umgicks med grabbarna, men oundvikligt hade jag hela tiden tankarna pa annat hall. Nar vi kom tillbaka till hostelet typ klockan 4 pa morgonen checkade jag min mejl. Ett mejl fran Agus i min inkorg. Jenzu, I lost my phone, I guess you are really angry with me right now. I went to the hostel but the girl working there told me you are not there anymore. Where are you? Send me your number! Beso. Jag blev glad att han skrivit ett mejl och arg for att han hela tiden ska vara sa oansvarig. Arg pa mig sjalv for att vi bytt hostel och att han annars hade hittat mig. Men nu finns det en reason och han horde av sig iallafall, sa jag behover kanske inte oroa mig over att vi aldrig ses igen.

Idag far vi se vad vi ska gora, det ar lite halvmulet men fortfarande grymt varmt. Vi borjar med att ata nagot gott, Susse och jag ska forsoka att inte bli matforgiftade, det har jag redan varit nog pa den har resan!

How can you just walk away from me,

when all I can do is watch you leave

Cos we've shared the laughter and the pain and even shared the tears

You're the only one who really knew me at all

Agus och pool

Jag traffade Agus igar. Jag och Susse satt pa ett internet cafè och sa ringer han och sager att han slutat jobbet och att han kan hamta mig om 20 minuter. Panik, jag hade svettats hela dagen och var verkligen i rejalt behov av en dusch. Sa jag sprang tillbaka till hostelet och duschade men eftersvettades anda som en galning. Jaha, en halvtimme gick, jag ringde, och han var pa shoppingcentret och kopte nya flipflop, what the fuck! Jag hade i ett ogonblick glomt bort att han fungerar sa. Sager han 20 minuter sa kommer han en timme senare. Sa en timme senare an sagt dok han upp med bilen (som var i lite samre skick an nar jag sag den for tva ar sen). Kindpuss och jag hoppade in i bilen. Vi akte till Yomo, ett glasstalle och drack en sjukt god milkshake. Vi snackade pa som vanligt, bada var glada. Sen akte vi till hostelet och halsade pa tjejerna och sen skulle han ivag for att spela fotboll.

Puh, forsta motet i verkliga livet sen han lamnade Sverige i augusti 2007. Det var som vanligt, forutom att vi inte pussades och kramades och tog pa varandra. Jag tror att han ocksa ville att forsta motet inte skulle bli jobbigt sa darfor forsokte bada vara glada. Fruktansvart konstigt att se honom igen. Jag kanner ju att det finns nagot, vi gjorde ju inte slut pa grund av att karleken inte holl utan for att distansen tog kal pa oss. Det suger som in i helvete.

Idag har vi haft sms kontakt och ska kanske traffas ikvall. Tjejerna och jag spenderade dagen vid poolen och innan dess bytte vi till ett lite battre hostel med AC. Vi holl pa att do av varmeslag inatt. Vid poolen sa traffade jag en kvinna som jag och Milla snackade med nar jag var har sist. Hon ar fran Frankrike fran borjan, hon blev jatteglad att se mig och undrade vart jag hade tagit vagen.

Manga tankar i huvudet hela tiden, men Rosario ar sig likt och I love this city!

Vaaaamooos Rosario Central!

Telefonsamtal och tjejer i Rosario

Igar ringde Natalia mig och vi gick ut for att dricka en ol. Det var jattevarmt och sol sa vi satt pa en uteservering vid floden. Planerade hur vi skulle kunna fa tag pa Agus. Natu ringde nagra samtal och en av grabbarna hade tydligen fatt tag pa Agus pa hans landstalle i Funes. Senare pa kvallen, typ precis nar jag blivit avslappt utanfor hotellet ringde han till min mobil. Mitt hjarta slog typ dubbla slag, helt sjukt att hora hans rost, vi har inte snackat i telefon sen innan sommaren liksom. Han var med sin lillasyster som skulle aka tillbaka till Chile senare sa vi bestamde att vi skulle ses om det inte blev for sent. Det blev for sent och jag somnade in i min skona sang pa hotellet, klockan halv 2 pa natten fick jag ett sms av Agus att vi ska ses idag istallet. Men nu svarar han inte i mobilen, men det ska nog bli bra. Skont att han tog kontakt iallafall.

Imorse checkade jag ut fran hotellet och akte for att mota tjejerna pa bussterminalen. Jag fick sitta i typ 2 timmar och vanta med alla mina tunga vaskor eftersom bussen tydligen inte kunde halla tiden. Den stod inte ens med pa tavlan over arrivals. Tjejerna i panik over att de inte fatt nagon mat pa bussen och vi gick raka vagen till Pizza Piazza och at lite valbehovligt kott. Nu har vi tagit oss runt och letat hostels och har hittat ett typ i centrum. Det ar lite skabb och utan air condition, men vi ska nog klara oss, maste ju tanka pa budgeten. Sandra ligger och kurerar sig lite for hon har feber och halsont. Ikvall far vi se vad som hander, nagon god kottbit och forhoppningsvis en Agus.

Chau

Ensam i Rosario

Jag sa hejda till tjejerna pa bussterminalen i Iguazu mitt pa dagen igar. Sen satte jag mig pa en buss som skulle ta mig till Rosario. En grymt mycket skonare buss an den vi akte med fran Rio. Jag hamnade bredvid en kille fran Mexico, vi snackade lite om Svennis (han var ju inte sa varst impad) och sen fick jag sova pa hans axel. Nar bussen rullade in i Rosario lyssnade jag pa Coldplay och det var nastan sa att jag borjade grata. Inte for att jag var ledsen utan for att alla kanslor bubblade upp inom mig och alla underbara minnen harifran rullade forbi framfor ogonen.

Jag har checkat in pa ett hotell och jag sov nagra timmar pa formiddagen. Sen gick jag en promenad over hela stan. Det ar varmt idag och allt ar stangt sa det fick bli en lunch pa donken. Jag har fortfarande inte fatt tag pa Agus och jag gor upp planer i huvudet om hur jag ska fa traffa honom. Jag har iallafall pratat med Leo, en kille fran bandet och han ska forsoka hjapa mig att fa tag pa Agus. Det ar som om jag har en stor klump i brostet, helst av allt vill jag bara grata, traffa Agus och fa bort den dar klumpen. Men jag forsoker att trycka bort det, nu ar jag har, imorgon kommer tjejerna och da ska jag visa dem mitt Rosario!

Rosario - el mejor ciudad para vivir

Iguazu, Argentina

Jag ar tillbaka i mina drommars land och lyssnar pa varldens underbaraste spanska! Har kommer en resumé av de senaste dagarna:

Nyarsafton spenderade vi pa stranden och gick darefter hem for att packa och laga en delikat nyarsmiddag. Den delikata middagen bestod av kycklingfilé, potatis och gronsaker i ugn samt en ostsas. Det var det enda vi kunde astakomma i vart minimala kok, men gott var det!

Vi gjorde oss iordning i vara vita klanningar, smycken och hogklackade skor och kande oss snyggare an nagonsin! Vi drack champange och sen begav vi oss till Copacabana dar mycket folk redan hade samlats. En timme kvar till tolvslaget och vi stotte pa nagra killar (fran Cordoba, Argentina) vi snackat med pa stranden nagra dagar tidigare. Tolvslaget firades med grabbarna och tva aspackade tjejer fran Brasilien! Grymt fina raketer utover vattnet och stora kryssningsfartyg hade lagt till for att tita pa spektaklet. Fullt med vitkladda manniskor och musik och vi hade en underbart rolig nyarsnatt!

Morgonen darpa vaknade vi och hamtade andan ett tag innan Peter Hult som vi hyrde lagenheten av kom och sa hejda och tog betalt for glasluckan till spisen (haha). Vi akte till busstationen och kakade lunch innan vi gick pa bussen. Det var tur kan jag lova. Bussen var nastan det skabbigaste jag och Susse upplevt under den har resan och da har vi anda akt buss i sammanlagt 90 timmar i centralamerika. Den har resan tog 22 timmar och vi gjorde inte ens ett stopp for middag pa vagen. Vi svettades och fros omvartannat och det stank fran toaletten hela vagen. Busschaufforen korde rally och mina ben och armar domnade bort. Men jag sitter har och jag har overlevt! Oh my god.

Idag bokade jag en buss till Rosario. Jag har inte fatt tag pa Agus an, men fick ett mejl av honom dagen innan nyar. Han ar beredd pa att jag ska komma dit iallafall. Tjejerna stannar kvar har och ar lite turistiga bland vatenfallen, sen mots vi upp i Rosario. Jag ringde hem till Agus idag, och som vanligt, sa kor hans morsa samma visa. Ni som har hangt med i Agus historien forstar kanske. Det dumma ar att hon forst inte fattade vem jag var och var hur trevlig som helst, sen nar det gick upp ett ljus for henne sa hade Agus helt plotsligt fru och barn igen. Ja, Rosario lar ju bli spannande. Om inte annat ska det bli skont at komma till en stad som jag kanner mig hemma i. My second home liksom.

Har kommer tre glada och snygga tjejer fran nyarsfirandet pa Copacabana!

(vi hade med Susses daliga kamera som vi inte hade gratit floder for om den skulle kommit bort)

Och nu fortsatter kvallen i bilder:

www.backpacking.se/rubiacita

Roligt!

Me voy!