Sista kvallen i Granada, Nicaragua var jag och Susse ute och at en glass och drack en drink for vara sista slantar. Vi pratade med tva killar fran North Carolina, en av killarna hade vi tydligen bott pa samma hostel som i Guatemala. Han kom ihag oss for att han hade hjalpt Susse ta smor pa frukosten for hon inte klarade av det sjalv, det ar ju alltid roligt att bli ihagkommen for. De forsokte overtala oss att aka till Isla de Ometepe tillsammans dagen efter och det skulle ju varit kul, men vi hade redan kopt vara bussbiljetter till Costa Rica. Vi fick sjukt stor beslutsangest och lag och tankte hela kvallen pa om vi kunde andra dag pa bussen och raknade resdagar. Sen kom vi fram till att aka till San José direkt iallafall, sa inget North Carolina sallskap for oss.
Nasta dag tog vi bussen, det borjade med att vi fick vanta i over en timme for att den var forsenad fran Managua. Vi borjade prata med en kvinna som var fran Costa Rica. Jattetrevlig! Hon blev lite mamma at oss under hela bussresan. Maricela fran Costa Rica. Tyvarr bodde hon inte i San José utan hoppade av bussen precis efter gransen, annars hade vi sakert fatt bo hos henne.
Bussen var under all kritik. Det var som att sitta i en bastu, ingen flakt och ingen AC och vissa fonster gick inte ens att oppna. Jag vill inte ens prata om hur mycket jag svettades for det var verkligen disgusting. Toaletten fungerade knappt, bara om nu mot all formodan skulle behova kissa, men det skulle man helst inte behova. Gransen mellan Nicaragua och Costa Rica var den varsta vi har varit med om pa den har resan. Hur mycket folk och hur lang ko som helst. Sen tog sjalva processen att fa en stampel i passet typ en sekund. Nar vi stod i kon var det en snubbe typ 3 meter bakom som spydde i buskarna typ hela tiden. Jag fick kvaljningar. Tror ni inte han gar pa samma buss som oss nar det val ar dags att aka vidare? Oh my god. Jag ar glad att vi satt langst fram i bussen och slapp se honom resten av resan.
Nar morkret borjat lagga sig blev det svalare i bussen, jag satt och tittade pa en konsert med Aventura pa bussens teve och Susse roade sig pa annat hall (!). Jag var stolt over mig sjalv nar vi tillslut fick hoppa av bussen i ett ganska kyligt San José. Jag overlevde! Vi hade da inte atit pa ungefar 12 timmar, det enda vi at pa morgonen var tva muffins till frukost. Middagen, duschen och att fa ga och lagga sig ren i en ganska skon sang igarkvall var uppskattat som fan!
Idag ska vi ga runt lite pa stan. Imorgon aker vi vidare till Puerto viejo de Talamanca, det ligger pa den karibiska sidan nastan vid gransen till Panama och ska vara en harlig stad med mycket backpackers. Det blir nog roligt! Synd bara att Costa Rica ar ett dyrare land an vad vi ar vana med nu, men det loser sig.
All things grow with love.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar