Idag regnar det inte och solen tittar till och med fram. Det ar klibbig luft ute, typ som i en bastu. Idag vaknade vi av att vi trodde att vara sangar hade blivit flyttade till en start och landningsbana pa en flygplats under natten, vilket liv! Det visade sig att vi bodde granne med en skola med typ tvahundra skrikande barn pa rast och en tagstation eller nagot.
Vi gick for att ata frukost, nu ar klockan ett och vi har varit runt halva stan for att forsoka fixa bussbiljetter till Nicaragua imorgon. Vissa bolag ar installda for att vagarna ar for daliga pga av regnet. Det verkar som om vi forst maste ta oss till huvudstaden Tegucigalpa som ligger mitt i landet. Vi verkar inte kunna boka hela vagen till Nicaragua, utan forst aka dit och sen chansa pa att vi far plats och hinner med en avgang till Nicaragua, annars far vi val sova kvar en natt dar eller nat. Nu ar vi i shoppingcentret igen for lite internet och for att kanske hitta nagon resebyra har inne. Knepigt varre det har.
Vi fick panik igar nar vi raknade dagarna fram till den 16:e november nar vi maste ta flyget fran Panama City till Lima. Det ar sa mycket vi vill se och gora och det ar ju inte alls manga dagar kvar! Att aka hit upp till La Ceiba var ju ett big mistake, sarskilt med tanke pa regnet. Men vi kan inte se in i framtiden och far gora det basta av situationen helt enkelt.
Idag skulle jag och Agus firat 3 ar om vi fortfarande skulle varit tillsammans. Jag forsoker att inte tanka sa mycket pa det, vi kan inte forandra nagonting just nu iallafall.
Idag skickade mamma ett mejl med mitt lonespec, ska bli harligt med lite klirr i kassan pa fredag! Backpacker-budgeten ar ju inte pa topp direkt.
Jag far se nar jag skriver nasta gang, om vi kan ta oss harifran, om vi maste sova i huvudstaden elller vad som nu hander. Det loser sig, det gor det alltid. Tack Timbuktu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar