Det är inte mänskligt att behöva gå upp innan klockan sju på morgonen. Såklart helst senare, men om jobb kallar. Idag ringde min klocka kvart i sex. Jag vill bara kasta den in i väggen men sen såg jag alla barn framför mig ute på gården som isbitar för att jag inte låst upp dörren. Så jag pallarade mig iväg med en sjuk mensvärk. Dagen var positivt nog inte lika kaosig som igår så när jag klockan slog tre studsade jag ut i solen och till friskis. Jag gick på ett 1 timmes gympapass i tro om att min kondition kanske kan komma att förbättras. Sen slog jag två flugor i en smäll och ringde min söta mormor och morfar i Alicante via Skype och åkte tunnelbana samtidigt. Jag hjärta teknikens under. Nu har jag slängt i mig en banan och fick ett ryck att dra fram dammsugaren. Ikväll blir samtal i telefonen och efter det kommer det troligtvis bestämmas hur mitt öde ska bli...nejdå, men jag har blivit erbjuden ett jobb. Så får se om jag kan kombinera allt eller om jag måste välja. Jag hatar val.
Tur att jag har några läsare iallafall, hade ju känt dumt att sitta och blogga för att jag själv ska läsa det. (Tack för kommentarerna i förra inlägget...mamma, jag vet att du läser - du kommenterar alltid!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar