Jag älskar flygplatser lika mycket som jag hatar dom. Här kan ett äventyr startas med många upprymda känslor i kroppen. Här kan ett äventyr avslutas och det kan både kännas skönt att äntligen vara hemma och helt förjävligt för att man vill tillbaka. Det finns så mycket kärlek på en flygplats. Så många glada känslor. Kärleksfulla möten. Men så finns dom där - dom otäcka avskeden och tårarna. Jag vet inte hur många gånger jag bölat på en flygplats. Det är tur att det både har varit av ledsamhet och av massa glädje. Flygplatser är speciella.
Nu sitter jag på Bromma och väntar på flyget till Malmö. Det är med ett stort vemod men även med ett leende på läpparna jag väntar. Summan av kardemumman är att min hatkärlek till flygplatser ger mig ett lugn. Jag blir aldrig nervös av att flyga. Det tar mig bara till olika delar och tidpunkter i mitt liv. Är inte det en ganska härlig känsla? Tårarna kommer liksom på köpet.
Published with Blogger-droid v1.6.0
2 kommentarer:
Håller med!!!!!
Jag säger bara en sak: Love actually. Den filmen. Ahhhh...den är fantastisk.
Skicka en kommentar