Jag lever

Jag är inte död. Jag är bara deppig av en anledning jag inte vill skriva här i bloggen. Jag har varit i Köpenhamn och haft det otroligt mysigt och jag är så ledsen och arg att ett avstånd ska förstöra allt. För det gör det. Och det suger. Imorgon är det min första föreläsning på Lunds universitet. En dag i taget, andas, gråta och leva. La vida no es para esperarla, es para vivirla - eller vad var det? Och nej, det här är inte ett självmordsbrev som Susse tyckte det lät som. Jag kan skratta också. Vi skrev på kontraktet på lägenheten idag bland annat. Det är bara jobbigt just nu.

Tack alla fina.