Borjar jag bli gammal?

Idag har vi solat pa grasmattan. Luiz ar ivag och gor sin tenta just nu. Det ar varmt, jag klibbade typ fast i min sjal som jag solade pa och det fanns inte en milimeter av min kropp som inte var svettig. Vi trotsade varmen en stund iallafall och sen blev vi serverade lunch av deras hembitrade. Jag kollade mig i spegeln just nu och insag att aven om jag har varit borta i mer an tva manader sa ar jag kritvit. I know, jag kanske inte borde beklaga mig, men jag trodde verkligen jag skulle fatt mer farg an vad jag har. Beror det pa regnperiod, sjukdom och kyla i Cusco eller beror det a att jag faktiskt haller pa att bli gammal? Kan jag inte bli brun langre eller vad? Vi har faktiskt solat under dessa tva manader och trots det har mitt ansikte inte en gnutta farg. Och nej, jag overdriver inte. Kan jag inte fa nagon farg nar vi ska ligga pa Copacabana i Rio i tva veckor da ar jag oficiellt gammal. Jakla skit.

Om det ar nagon som undrar vad som hande med mina planer att bli kvar i Buenos Aires och plugga till varen sa har jag lagt det pa hyllan. Jag behover andas. Jag behover komma hem och tanka pa vad jag vill gora med mitt liv. Kanske pluggar jag dar till hosten, men det vet jag inte nu. Det kanns anda som om jag gjort ratt val. Jag kanner inte att jag vill plugga dar helt sjalv och just nu kanner jag mig inte upplagd. Jag far smida framtidsplaner istallet. Kanske hagrar Buenos Aires till hosten igen, eller nagot helt annat.

Gud, jag haller typ pa att fa en 30-ars kris fast jag bara ar 23 ar. Mamma Mia!

Vi har det fortfarande grymt i Brasilien, sa ni behover inte vara oroliga att krisen tar over min hjarna helt och hallet. I promise, det gar ingen nod pa mig, jag ar bara en tjej med for manga tankar i huvudet, as usual.

Halsningar fran den gamla karringen