Flygplatsen i Lima

Nu sitter jag och Susse pa flygplatsen i Lima. Vi flog fran Cusco klockan halv atta imorse och landade har en timme senare. Nu har vi ca 12 timmar till planet till Sao Paulo gar. De ropar ut massa andra plan i hogtalarna, gar det att byta biljetten mot en till Buenos Aires tro?

Jag mar battre nu, men fortfarande inte riktigt bra i magen, men det kan ju halla i sig ett tag. Jag knarkar i mig typ 5 tabletter per dygn som min doktor skrivit ut at mig.

Nu ska vi se vad vi ska fordriva tiden med. Ga pa toa ar alltid prio nummer ett.

See you all in Sao Paulo!

Sjukhus och Machu Picchu

Jaha, da har jag provat pa att ligga inlagd pa sjukhus i ett vilt frammande land, det har jag fan inte ens provat pa hemma i Sverige!

Igar hade jag inte bilvit battre, snarare samre sa vi tog oss till en klinik som vi blivit rekommenderade av hotellet. Jag blev direkt inskickad pa ett rum och kanske 5 olika manniskor kom och pratade med mig. Jag fick ta blodprov och lamna bajsprov i en mugg, jag panikade ett tag. Fy fan vad skabb. Nar testerna kom fick jag annu er panik. Nagon parasit och bakterier av salmonella. Jag trodde jag skulle borja grata for att jag skulle kunna do av salmonella eller nagot, men sa var tydligen inte fallet. Jag blev inlagd i ett privat rum med kabelteve och toalett. Fick drop som hela tiden fylldes pa med massa olika vatskor som skulle vara bra mot bade det ena eller andra. Ska man aka pa det har fast man tagit vaccin hepatit A, B och Dukoral? Jakla skit. Susse sov hos mig inatt, hon ar sa sot, packade mina grejer och allt. Ska vi till Machu Picchu sa ska vi till Machu Picchu for fan! Hela besoket skulle tydligen ga pa over 400 dollar sa mitt forsakringsbolag kontaktades och jag behovde inte betala ett ore.

Imorse blev vi skjutsade i en ambulans till tagstationen efter att jag fatt 12000 piller att ta de narmsta dagarna. Taget till Machu Picchu tog ca 4 timmar och var helt okej forutom en valdigt hogljudd man i satet bredvid, jag blangde surt hela vagen.

Machu Picchu var fantastiskt! Det sag precis ut som det vi sett pa bild, fast storre pa nagot satt. Jag trodde inte att man skulle fa ga runt bland ruinerna, men det fick man. Sjalva besoket var val kanske inte vart sa mycket pengar som kalaset kostade, men det ar ratt coolt att ha sett ett av varldens sju underverk! Jag har tagit massa foton, kommer upp inom kort. Vi traffade aven Lucas-Lama som stod och betade bland Inca-ruinerna, ni ska fa traffa honom inom kort ocksa.

Om nagra timmar tar vi ett plan till Lima och sen vantar vi hela dagen pa flygplatsen och darefter flyger vi till Sao Paulo i Brasilien! Det ska bli sa kul! De senaste dagarna har fatt mig att trottna pa Peru lite.

Nu ska jag packa!

Vamos Brasil!

Second day in Cusco

Efter en sjuhelvetes natt med trehundra filtar och sovsack och hundra toalettanfall sa vaknade jag imorse och kunde faktiskt ta mig ut pa stan. Jag far gora allt i slowmotion och att ga i uppforsbacke tar kal pa mig.

Idag har vi kopt tagbiljetter till Aguas Calientes, det ar darifran man tar sig antingen en timme gaende eller med buss till Machu Picchu. Vi har ocksa kopt intradet till Machu Picchu, allt gick pa typ 1000 kronor. En dyr turistattraktion. Man far ju hoppas att det ar vart alla pengarna och att jag mar battre. Pa lordag gar aventyret av stapeln.

Har i Cusco gar det runt lamor pa gatorna! Och, mina syskon, jag ar helt saker pa att det var en lama jag sag den gangen nar vi akte bil till Spanien, identisk med de som gar runt har!

Idag har vi lagat soppa med brod till lunch. Jag fick inte i mig sa mycket och jag antar att jag komemr ga ner annu mer i vikt an vad jag redan gjort under den har resan. Inte bra. Ikvall ska vi laga nagonslags korvstroganoff med ris och sen ska vi njuta av annu en kall natt. Cusco ska tydligen vara en partystad, men vi kanner att vi sparar oss till Brasilien istallet.

Besos

Framme i Cusco

Inatt akte vi ut till flygplatsen, jag fros som en gnu och tyckte synd om mig sjalv. Planet till Cusco tog en timme och vi flog over berg hela tiden, jag ar sa glad att vi inte tog bussen!

Framme I Cusco markte jag av hojdskillnaden direkt, Cusco ligger pa 3500 meters hojd, kanske berodde det pa att jag redan madde piss men jag kunde knappt ta mig ur taxin. Vi hittade ett boende med kok eftersom var budget inte ar i toppform. Har i Cusco ar det svinkallt, vi blev rekomenderade efter att ha blivit serverade coca-te att ga och lagga oss. Jag hade leggins, strumpor, mjukisbyxor, t-shirt. tjocktroja och jacka plus 3 filtar! Jag fros sa att jag hackade tander anda. Jag har knappt kunnat ta mig ur sangen idag, bara for att ga pa toa och de besoken ar inte att leka med. Jag ar radd for hur det ska bli inatt, maste plocka fram min sovsack ocksa. Kare gode gud gor sa att jag mar bra imorgon. Jag ar jattenervos att jag inte ska ma bra pa fredag nar vi planerar att ta oss upp till Machu Picchu, det finns folk som svimmat daruppe!

Imorgon ska vi ta oss ut for att boka taget upp till Machu Picchu. Idag nar gulliga Susse skulle ga ut for att kopa brod och vatten kom hon tillbaka helt skrackslagen, illamaende och nastan svimfardig! Hojdskillnaden tar verkligen dod pa oss vanliga svennar.

Jag har last overallt att manga backpackers tycker om Cusco sa mycket att de stannar mycket langre an vad de raknat med. Jag och Susse vill bara se Machu Picchu och sen vill vi harifran! Jag kan inte forklara hur mycket jag saknar mitt hus hemma pa Ekero just nu.

Save me!

Morgonflyget till Cusco

Nu ar vi tillbaka i Lima efter skona dagar i Huanchaco med gulliga kompisar. Idag har vi bara fordivit dagen i ett shoppingcenter. Jag har matt daligt hela dagen. Fruktansvard mensvark, feberfrossa och ont i hela kroppen. Inatt vaknade jag och fros som en galning, fick sova med langbyxor, tjocktroja, strumpor och tva filtar! Jag kommer do i Cusco, det ar annu kallare dar!

Det finns internet har pa hotellet, just nu haller Susse pa att packa och jag sitter har. Vi ska ga och lagga oss snart, halv 3 inatt har vi bestallt en taxi som ska kora oss till flygplatsen.

Nasta gang uppdaterar vi fran ett Cusco pa flera tusen meters hojd, sa hall i hatten!

Besitos!

Tallarines con salsa de mariscos

Igar var en rolig kvall. Jag och Susse gick ner for att ata middag i resturangen dar vi bor. Allt borjade som vanligt. Susse skotte bestallningen for att ova pa sin spanska. Jag skulle ha tallarines con salsa de mariscos, alltsa spaghetti med skaldjursas. Susse bestallde forst en hambugare, men den var slut och da bestallde hon nagot annat men det var ocksa nagot fel, sa tillslut blev det ris med gronsaker. Den lilla sota servitoren verkade bli helt forvirrad. Vi tankte inte mer pa det, pimplade var en liters coca cola a la 4 kronor och Susse fick in sitt ris. Jag vantade och vantade. Tillslut insag vi att jag faktiskt inte skulle fa nagon mat sa jag borjade ata av Susses mat och tur i oturen sa var jag inte hungrig langre. Det var helt enkelt for pinsamt att bestalla igen eftersom vi redan skamt ut oss hundra tjugo ganger. Jag och Susse fick ett skrattanfall som inte var utover denna varld. Inte nog med det, nar jag nastan druckit upp en liter cola sjalv kande jag mig nastan full av det. Jag blev helt knapp och Susse ar alltid helt knapp. En bra kombination och vi dog av skratt nar vi tittade in i resturangens kok och sag nagon halla upp en stor jakla raka! Bye bye, tallarines con salsa de mariscos!

Idag har vi atit varldens ackligaste frukost pa ett stalle. Sa nu har jag inte atit ordentligt pa flera timmar, men jag mar bra anda. Jag ar fortfarande rapig av coca colan och det rycker fortfarande i kinderna. Jag vill skratta hela tiden! Ibland ar det ju bara sa jakla kul att vara pa luffen. Det ar roligt for jag och Susse har samma humor och vi ar precis lika sjuka i huvudet bada tva, ibland hander det att vi bara tittar pa varandra och ar tvugna och lagga oss ner for att vi kvider av skratt! Muy muy divertido! Forbered er pa en stord Jenny nar jag kommer hem.

Sahar stord blir Susse av att ha pimplat ca 2 liter coca cola pa en dag

Skrattanfall.

Billigt internet och lite sol

Ok folks, vi har inte lika kallt som er darhemma, men det ar fan kallt anda!

Vi var aldrig pa bio igar. Traffade Kane och David och umgicks lite, en lugn kvall som slutade bra och vi kom i sang runt klockan fyra. Idag sov vi lange under vara tjocka filtar. Det behovs tjocka filtar for att inte frysa ihjal pa natterna, jag vet inte hur vi ska overleva i Cuzco for dar ska det vara annu kallare. Vi har inte direkt jordens varmaste klader med oss.

Idag skiner solen men det blaser ratt mycket. Inga direkta planer for dagen och det ar sa skont, bara glida runt, sitta pa nagon servering eller pa stranden och bara titta pa folk. Ikvall far vi se om vi kanske entrar nagon nattklubb inne i Trujillo.

Susse chattar med Luiz som vi ska fa bo hos i Sao Paulo, han kommer och hamtar oss pa flygplatsen klockan 6 pa morgonen nar vi anlander dit om nagra dagar. Det ska bli jattekul att traffa honom och hanga med pa grejer i hans vardag. Han ar ledig fran universitetet nar vi ar dar ocksa, sa vi kan hitta pa massa bus!

Internet har i Peru ar jattebilligt, ungefar 3 kronor i timmen, det ar darfor vi uppdaterar med inlagg, bilder och filmer hela tiden. Hoppas ni tycker att det ar kul?!

Vi och vara nya kompisar igarkvall, Huanchaco-Peru

"No corre, su vida es importante"

Dagarna i Huanchaco, Peru

Igar traffade vi var van Kané som vi ocksa traffade i Lima. Han tog med oss for att ata och pa samma stalle som vi kakade jobbade hans kompis David. Det ar en resturang nere, pa andra vaningen bor familjen, tredje vaningen hospedaje och hogst upp takterass och David's rum. Nar vi kakat hangde vi uppe pa takterassen och vi bestamde oss for att flytta fran vart nya boende till hospedajen pa tredje vaningen. Det skiljer sig typ 40 kronor i pris och rummet vi har flyttat in i idag ar helt okej. Var budget behover billiga beonden. Det bor dock en skitgammal gubbe i rummet bredvid, nar man gar forbi dar osar det verkligen gammal manniska, typ halvdod gammal manniska, inte gott. Men vi kommer nog trivas dar dagarna som ar kvar anda.

Igar hangde vi uppe pa takterassen med Kané och David, lyssnade pa musik och drack ol. Chill-pill, det var trevligt. En inhemsk ol som heter Trujillo, den var god. Idag ska vi kanske pa bio. Vi har ocksa sett Kané surfa idag, han ar jatteduktig, tydligen vunnit nagon tavling i hela Peru eller nagot. Sjalv skulle jag aldrig ga i vattnet aven om jag hade vatdrakt. Jag fryser bara jag sitter pa land i langbyxor och troja. Vi har inte sett nagon skymt av solen, men vi har det bra trots det!

Ibland nar jag och Susse snackar med varandra sa kommer vi pa varandra med att inte alltid hanga med i samtalet, det hander inte ofta, men har ar nagra ord som skiljer stockholmska och skanska:

Kramas - Kelas
Skorpa - Ruva ("Nar jag far ett myggbett kliar jag alltid pa det sa att det blir en ruva")
Strumpa - Hossa ("Mina hossor ar skitiga")
Potatis - Pantoffla
Kasta - Hotta ("Jag ska hotta den har trojan nar jag koper en ny")

Intresseklubben antecknar.

Nya bilder:

www.backpacking.se/rubiacita

Ny video live fran Huanchaco Peru idag!

So long.

Huanchaco, Peru

Igar tog vi bussen i 8 timmar till Trujillo i norra Peru. Vi akte langst med kusten i berg som sag ut som oken. Typ sandsten eller nagot. Vi trodde att vi skulle bli skulle bli motta av Carlos i Trujillo, men istallet stod det en kompis till honom dar som borjade snacka med oss pa svenska! Han hade bott i Norge och Sverige forut, sen dog den svenska konversationen och vi pratade engelska istallet.

Vi akte taxi i kanske en kvart till Huanchaco som ar Trujillos strandstad. Dar traffade vi Carlos i hans strandhus, som pa nedervaningen ar en surfuthyrning och kok till hans mexikanska resturang och bar som finns pa overvaningen. Vi fick ett rum pa overvaningen. Duschen fungerade inte for tillfallet och vi som inte hade duschat pa typ 3 dagar holl pa att do. Vi raggarduschade och gick sedan ut for att mingla med Carlos och hans vanner i baren. Det spelades bra musik och dansades salsa. Jag hade jattetrevlig men folk fragade mig och Susse hela tiden om vi var uttrakade. Tillslut borjade det bli jobbigt att alla fragade, maste man ha trist bara for att man inte dansar salsa liksom? Under kvallen blev Carlos pa daligt humor och kallade oss for massa olampliga grejer vilket gjorde Susse och mig jatteledsna for han vet egentligen ingenting om oss sa han har ingen ratt att saga elaka saker. Well, its a long story. Jag dansade iallafall salsa senare igar med Carlos brorsa som ar salsalarare, det var skitkul! Vi flyttade ifran Carlos hus imorse till ett hostel som ags av ett gulligt par fran Schweiz. Dar fick vi antligen en valbehovlig dusch i varmvatten, thank god for that!

Sitter och chattar med Agus och just nu verkar det som om han kommer att vara hemma i januari! Han fragade till och med om han skulle hamta oss pa flygplatsen i Buenos Aires, men vi planerar ju att anlanda i buss...men det tar vi senare, nar vi vet och nar han vet hur det verkligen blir. Hoppas.

Nytt pa bildfronten igen. Uppdatering pa www.backpacking.se/rubiacita igen!

Fran bussen fran Lima till Trujillo, Peru

Chau boludos!

Fran Lima till Trujillo

Nu sitter vi pa internet nara busstationen. Vi reserverade biljetter igar och idag var vi tvugna att aka dit tidigt for att betala. Sanu sitter vi pa internet ett tag for att fordriva tid tills att bussen gar mitt pa dagen. Vi har lamnat vara ryggsackar i ett bagageforrad pa stationen sa vi slipper slapa. Vi har sett bussarna som vi ska aka med, eller som vi hoppas att vi ska aka med, det skulle inte forvana mig om det kor in en liten skitbuss bredvid som ar var. Bussarna verkar iallafall helt okej, hoppas det inte ar sa jakla kallt bara. I alla lander vi varit har dem en formaga att overdosera air condition och man fryser typ ihjal pa resorna.

Apropa att frysa, det ska bli skont att komma bort ifran Lima. Langbyxor och en tunn troja har varit standardkladerna har. Skittrist. Eftersom vi vet att vi kommer frysa som fan i Cuzco sen sa passar vi pa att aka upp till varmen nu. Trujillo ska tydligen vara soligt med strander och Carlos hus ligger precis vid stranden.

Just nu sitter jag och chattar med lillebror, vi har bestamt att nar han tar studenten sa ska vi aka ut pa en jorden runt-resa. Da ar jag 26. Vi ska ocksa aka till olika fotbolls VM, bade i Sydafrika och Brasilien. Shit, det galler att borja spara redan nu! Gulligt att lillebror vill aka med sin gamla storasyster, jag tror sakert att vi skulle ha skitkul!

Hasta la vista baby!

Manikyr, flygbiljetter och spontanresa till Trujillo

Idag har vi flangt runt i halva staden for att hitta nagon biljett till Cuzco. Tillslut hittade vi en biljett pa Lan, ett flygbolag har i Peru. Vi fick betala 1200 kronor per person tur och retur och det ar inte bra for var budget, men ska man se ett av varldens underverk sa far man val betala for sig I guess. Vi flyger till Cuzco den 26:e och tillbaka till Lima pa morgonen den 30:e, samma dag som vi ska aka till Sao Paulo, sa vi tankte spara lite pengar och hanga pa flygplatsen enda till det planet gar klockan tio pa kvallen.

Well, det ar ett tag till dess och vi maste ju fordriva tiden. Sa idag reserverade vi ocksa bussbiljetter till en stad som heter Trujillo i norra Peru, ca 7 timmar harifran. Carlos, som var var surflarare bor dar och han akte tillbaka dit idag. Vi ska bo i hans hus som ligger precis vid stranden och enligt honom ska det tydligen vara sol daruppe i norr. Vi far sakert inte bo gratis i hans hus (for han ar en snubbe som vill tjana pengar pa allt), men det ska bli grymt kul att komma ivag pa en liten utflykt, sarskilt over helgen. Vi aker imorgon vid halv ett och sen kommer Carlos och hamtar upp oss pa busstationen i Trujillo.

Idag har vi faktiskt hunnit med annat an att bara leta flygbiljetter. Vi hittade en jatteschysst skonhetssalong och vi fick en fransk manikyr for 14 kronor! Tjejen som gjorde mina naglar var jatteduktig och jag ar supernojd. Jag passade ocksa pa att klippa haret for 80 kronor och det var samma tjej som gjorde det pa mig. Hon beklagade sig flera ganger over att mitt har var som en risbuske och hon gjorde en inpackning och klippte bort mina slitna toppar. Nu tycker jag att mitt har ar superkort igen, men Susse sager att det inte marks sa stor skillnad. Att klippa topparna ska ju vara bra for haret och nu kommer det sakert satta fart och vaxa annu mera!

Bye bye miss american pie

(Madonna spelas pa internet caféet)

Valkommen del 2 och Lima!

Del 2 av var resa har borjat, sydamerika delen. Igar tog vi flyget fran Panama City till Lima i Peru med mellanlandning i San José i Costa Rica. Nar vi landade i Lima tog vi en taxi fran flygplatsen till ett hostel vi kollat upp. Dar blev vi tilldelade en sang i dorm. Vi har kommit pa att vi faktiskt inte ar "riktiga" backpackers, det vill saga, vi sover inte garna i dorms. Agaren till hostelet har ocksa en lagenhet med tre rum som han hyr ut, sa nu bor vi i ett rum i ett kollektiv typ. Det ar helt okej, men igar var det problem att fa nyckeln till rummet, vi fick vanta i typ 2 timmar pa att nagon skulle komma och lamna den till oss. Vi kunde ju inte lamna lagenheten och vi hade bara sovit 3 timmar natten innan och inte atit pa hur manga timmar som helst. Det blev manga telefonsamtal hit och dit och en valdigt arg Susse. Den arga Susse resulterade dock i att vi nu har skaffat en van som heter Carlos.

Idag vaknade vi upp och insag att vi sovit i tolv timmar fast klockan bara var halv tio pa morgonen. Vi gick ut och letade efter nagonstans att ata frukost och vi hamnade pa nagon marknad med frukt, gronsaker och kott. Dar kunde vi ata en aggmacka och fruktsallad for 13 kronor. Sen gick vi tillbaka till lagenheten och lite senare motte vi upp var nya van Carlos. Det visade sig att han jobbar som surfinstruktor i den staden i norra Peru som han kommer ifran sa vi fixade en surflektion for en billig penning. Surfbrador, vatdrakter och vi blev inpackade i en taxi och sen bar det av till stranden. Det var mulet idag och har i Peru ar det inte direkt varmt. Pa med vatdrakten och jag kande mig fulast i varldshistorien. Vi fick en genomgang pa stranden och ovade hur vi skulle paddla och sen lite smidigt hoppa upp pa bradan. Det gick ju bra, pa stranden. Nar vi sen kom i vattnet holl mina tar pa att frysa till is, det var ju tur att vi hade en heltackande vatdrakt iallafall. Vi borjade paddla ut och varje gang vi skulle fanga en vag holl Carlos i bradan och sa at oss nar vi skulle borja paddla, sen slappte han oss i exakt ratt ogonblick och det var da vi skulle sta upp. Den tidigare smidigheten pa land var som bortblast. Idag har jag svalt halva stilla havet och jag ar helt hundra pa att jag inte kommer kunna rora min kropp imorgon men jag har lyckats sta upp pa bradan i ca 1,5 sekund pa min forsta surflektion! Halleluja!

Just nu haller jag pa att ladda upp nya bilder pa www.backpacking.se/rubiacita sa jag hoppas att ni kikar in dar! Jag har ocksa lagt upp annu en halsning live fran Susse och mig pa youtube, eller kanske inte live for det var ett tag sen. Anyway, har kommer en halsning fran Bocas del Toro i Panama den 7 november 2008.


Har nedan foljer lite bilder for er som ar for lata for att kolla in backpacking. Shame on you!

Kryssningsfartyg pa Panama kanalen. Miraflores lock, Panama City

Miraflores lock, Panama City


Jag pa flygplatsen i Panama City

Mellanladning i San José, Costa Rica

Riktiga surfare varmer upp. Lima, Peru

I det har vattnet surfade vi idag!

Saludos!

Sista dagen i centralamerika

Det hinner bli ett inlagg till innan vi lamnar centralamerika och beger oss med flyg ner till Lima, Peru. Igar blev det shopping sa att budgeten sprack rejalt, sa om nagon kanner sig givmild sa far ni garna satta in pengar pa mitt konto! Jag kopte bland annat ett par skitsnygga Lacoste gympaskor for "bara" 650 kronor.

Idag har vi mest letat efter nagonstans att ata. Det ar lite brist pa resturanger i den delen dar vi bor. Vi tog en taxi till ett annat shoppingcenter, vilket vi ocksa befinner oss i nu. Det ar sjukt stort och det ar fullt med folk eftersom det ar lordag idag. Idag blir det dock fonstershopping for hela slanten, iallafall for min del.

Jag sitter och chattar med Agus nu. Vi har en konversation som flyter pa bra, fast han jobbar. Det har vi inte har haft pa eveigheter. Det ar dessutom ett bra samtal, vilket vi helelr inte har haft pa en evighet. Det far mig att sakna honom som fan. Vi kan prata om allt och da menar jag verkligen allt. Jag berattar om resan for honom nu, han berattar om Rosario, om bruden som han bade gillar och tycker ar dum i huvudet typ. Den har resan har fatt mig att inte tanka pa honom lika mycket, jag har andra tankar i huvudet. Jag har kommit pa mig sjalv att inte ha gratit en enda gang sen jag lamnade Sverige. Samtidigt saknar jag honom jattemycket och han har verkligen en speciell plats i mitt hjarta. Jag hoppas verkligen att vi kan traffas i januari.

Snart ska vi ta oss harifran for att titta pa kanalen. Det ska bli sjukt intressant, hoppas vi far se stora fartyg aka forbi.

Ikvall ska vi forsoka packa vaskan, vilket kommer bli svart efter vara shoppingorgier igar, jag ar for sentimental for att slanga mina gamla klader. Jag ber till gudarna att den inte vager mer an vad man far ha pa planet.

Vi har lagt upp nya bilder pa www.backpacking.se/rubiacita Kolla in!

Panama City

Nasta gang skriver vi fran Peru i sydamerika!

Hejda centralamerika!

Panama City

Sorry allihopa for att det har varit lite bloggande pa sitsonde. Vi har passat pa att vila upp oss och bara ta det lugnt innan livet som backpackers startar igen.

Dagarna hos Dan och Jorun har varit som ett litet mini-rehab for oss. Vi har sovit gott, atit dubbelt sa gott och bara tagit det lugnt. En dag fick vi nys om att Dan fyllde ar (fast han helst ville glomma det sjalv) sa vi overraskade med tarta och sang, det blev uppskattat! Tack Dan och Jorun for trevliga dagar hos er!

Igar tog vi nattbussen fran Almirante till Panama City, det tog ca 10 timmar. Vi har checkat in pa ett skabb-boende igen och vi hoppas pa att standarden pa boende blir lite battre nar vi lamnar centralamerika, men vi kanske inte ska hoppas pa for mycket? Vi har liksom blivit vana med att sova i en sang med hal i lakanen for att lopporna har atit upp tyget, med en toalett som inte gar att spola och med en dusch som man far sta i hundra ar for att fa ur shampoot med tre stralar vatten. Livet som backpacker ar inte alltid latt, men fruktansvart roligt!

Nu ar vi i ett shoppingcenter och stillar vart behov. Vi har brant over alla bilder vi har pa cd-skivor. Nu har jag bilder pa minneskortet, iPoden och skiva. Det galler att vara pa sakra sidan liksom, inget kan ersatta forlorade bilder. Jag har aven kopt ett nytt minneskort pa 2 gb, mitt som jag har i kameran nu ar snart slut. Mitt 512 mb far vara som ett reservkort. Inte sa kul information kanske, intresseklubben antecknar typ.

Panama City ar som ett litet mini Manhattan, det ar gott om skyskrapor. Vi har hort ett smeknamn, antingen var det just mini-Manhattan eller sa var det mini-Miami, jag kommer inte ihag. Vi bor i gamla delen av staden, Casco Viejo, den ska tydligen vara narmast till flygplatsen ocksa.

Imorgon ska vi titta pa kanalen, vilket saklart ar Panama City's storsta turistattraktion, det ska bli spannande faktiskt. Man ska tydligen vara dar mellan ett visst klockslag pa morgonen eller kvallen for da aker de stora batarna forbi. Jag och Susse hade velat hyra en segelbat for att kunna saga att vi faktsikt har akt pa kanalen. Man far tydligen betala for antalet kilo, en gang var det en kille som simmade, han fick betala 0.36 dollar medan det dyraste fartyget har fatt betala flera tusentalskronor. Var budget haller inte riktigt for en battur, vi far val fundera pa att simma da.

Pa sondag aker vi vidare med flyg till Lima i Peru. Mellanlandning i Costa Rica, jag och Susse funderar starkt pa att hoppa av dar, det kommer ju att vara kallt i Peru ju!

Nu lamnar vi centralamerika eran och allt vi varit med om har, bade pa gott och ont, men mest gott. Vi kommer sakna alla vanner och speciella platser och vi ar helt sakra pa att vi nagongang kommer tillbaka igen. Speciella platser ar ju till for att besokas igen, right?

Bye bye central-america and south-america here we come!

Jenny i banandjungeln

Igar fick vi hemlagade kottbullar (smakade ungefar som pappas julkottbullar), graddsas, kokt potatis och en "lingonsylt" gjord pa cranberries och socker. Vi at tills vi sprack!

Idag tog vi en promenad har pa omradet. Dan visade oss poolen och affaren som haller pa att byggas och vi fick ocksa en guidning om vilka som bodde i vilket hus, det bor manga svenskar som ar gifta med en Colombian eller liknande. Darefter gick vi och at pa messen, dit kommer arbetarna och diverse folk som jobbar har och ater lunch varje dag, idag serverades det fisk. Efterat tog vi en tur i en lanad tjanstebil upp till projektet, dvs, vattenkraftverket som haller pa att byggas. Vi fick satta pa oss sakerhetsvastar och hade hjalmar i beredskap. Det var haftigt att se, hur vagarna hade byggts for att arbetarna ska kunna ta sig dit och hur nagot sa smaningom kommer vaxa fram och forsorja Panama med elektricitet. Nagot som bekymrar mig nagot ar dock alla indianer som bor runt omkring projektet, manga maste flytta och jag kan tanka mig att de inte alls ar glada for det, elektriciteten gynnar ju inte dem och dessutom sa kommer de inte ha kvar vatten i sin flod sen nar dammen i kraftverket samlar upp allt. Det ar ju ett minus.

Pa eftermiddagen idag har vi bara slappat och pratat pa Skype med familjen hemma i Sverige. Och sett min lilla katt i webkameran, det var underbart! Nu vantar vi pa att Jorun ska komma hem fran ett mote sa att vi kan fa avnjuta en god middag. Fortfarande, livet i ett schysst hus ar toppen!

Pa torsdag kvall planerar vi att ta en nattbuss pa ca. 11 timmar till Panama City, dar hinner vi da stanna i tva dagar innan vi maste hinna med planet till Peru och lamna Centralamerika eran bakom oss. Gud, det ar nastan sa att jag blir sentimental.

Sahar bor indianerna har uppe i Ojo de Agua, och pappa, jag vinkade faktiskt! Sa nu har jag halsat fran dig!

See you later alligator!

Ojo de Agua (hos Dan & Jorun) - Panama

Igar akte vi vattentaxi fran Bocas del Toro i ca. 30 minuter till Almirante. Nar vi narmade oss land akte vi forbi bade fiskebatar och bananbatar. Vi visste ju sedan innan att Panama var ett mycket bananproducerande land och nar vi kom hit fran Costa Rica passerade vi manga bananodlingar. Fran Almirantes skeppas bananer over hela varlden och det ar faktiskt de Chiquita-bananer vi har hemma i Sverige.

Vi blev upphamtade av Dan och Jorun i deras schyssta stadsjeep och akte en stund upp pa slingriga vagar i grona berg. Vi passerade bade banantrad, palmer och lovskog. Det ska finnas massa djur som gommer sig i det grona bland annat vralapor och diverse faglar. Vi hoppas pa att fa se atminstonde nagot djur under var vistelse har. Vi akte upp till omradet dar Dan och Jorun bor. Alla som har nagon del i projektet med att bygga vattenkraftverket eller runt omkring bor haruppe i Ojo de Agua, vattenogat. Jag kan inte beskriva kanslan av att komma in i ett hus. Ett rent hus, ett hus med AC, ett hus med riktiga grejer, en toalett som gar att spola, en teve, stereo, dator, you name it! Jag trodde for ett ogonblick att jag skulle borja grata. Jag och Susse har till och med fatt varsitt rum med air condition och ett tacke som inte bara ar ett simpelt lakan! Alltsa, det kanske later konstigt allt det har, for egentligen ar vi ju vana med alla de har grejerna hemma, men efter att ha varit pa resande fot och hamnat pa boenden som varit under all kritik, trasiga toaletter och inte alltid sa renliga manniskor sa kanns det som om vi har hamnat i himmelriket!

Igar avnjot vi en god middag fran grillen, med klyftpotatis och en god ananas-sas. Darefter spelade vi ett parti Yatzy och drack ett glas vin. Lovely. Vi somnade som tva sma barn i vara sangar, jag trodde dock att Susse skulle komma in och lagga sig hos mig efter halva natten, men vi klarade av att sova utan varandra, for forsta gangen sedan den 2 oktober.

Idag har vi varit nere i staden Changuinola som ligger en liten bit harifran, nedanfor berget. Det ar helgdag idag sa Jorun har varit ledig fran jobbet i skolan. Panama firar frihetsdagen fran antingen Spanien eller Colombia idag, vi har inte riktigt forstatt vilket. Det firades nere i staden, en parad med barn (och vuxna) i alla mojliga farger och klanningar. Trummor och glada manniksor. Det var roligt att ta del av och se alla typer av folk, det var en salig bandning av indianer, svarta och vita.

Idag har vi ocksa varit en svang i mataffaren och jag och Susse passade pa att handla nya tandborstar, vilket verkligen var valbehovligt. Susse har till och med dodat myror med sin, big no no. Sedan akte vi hem och at frosties med mjolk som vi inhandlat och knackebrod (!) som Dan och Jorun hade hemma. Nu sitter vi och chillar lite med dator och musik. Vi har klader i tvattmaskinen och kvall ska vi fa ata egen tillverkade kottbullar av nagot slag, med kokt potatis, sallad, graddsas och Dan's egna lingonsylt. Det vattnas i munnen pa mig. Det regnar ute, men det stor inte oss ett dugg, for vi ar i ett rent hus med teve och god mat. Oh my god sa lovely.

Huset som vi bor i ligger uppe pa ett berg sa kan man se ut over Almirante och bananbatarna, man kan ocksa se ut over Bocas del Toro. Jorun's skola ligger bara ett stenkast fran huset, idag var vi inne och kikade hur det sag ut, ett litet mysigt klassrum med allt som behovs. Hon har fem barn i klassen och tva barn som laser pa distans. Det verkar ju som rena rama dromjobbet. Apropa dromjobb, jag och Susse diskuterat om vi faktiskt skulle soka jobb pa Bread & Chocolate i Puerto Viejo, vi gillade ju staden sa mycket och det jobbar tva gravida brudar dar, sa kanske finns det tva platser till oss? Well, in our dreams maybe.

Mina myggbett som jag tjatat om var nog inte myggbett, jag har fatt hora att pa Red frog beach, stranden i Bocas dar vi var sa ska det finnas sandloppor, sa nu tror jag att det ar loppor jag har blivit biten av, eftersom allt alltid verkar attackera just mig. De borjar forsvinna nu iallafall, lite rena klader och boende i ett hus verkar gora susen.

"Real dreams starts when you wake up"

Fran Bocas del Toro till Dan & Jorun

Idag vaknade vi tidigt av att det sporegnade ute, vi har faktsikt last i Lonely Planet att det regnar sjukt mycket har i Bocas del Toro, sa jag letade upp en telefon och ringde familjens kara vanner Dan och Jorun och fragade om vi fick komma och halsa pa redan idag, det var tankt att vi skulle aka imorgon egentligen. Vi ska ta en vattentaxi harifran till Almirantes dar vi blir upphamtade klockan tva, det ska bli grymt skont med ett riktigt hem och att snacka lite svenska med nagon annan an Susse. Fast jag har faktiskt lart mig nya ord pa skanska, sa nar jag senare ska ner till Susse och halsa pa sa kan jag styla med mitt ordforrad.

Nu fick vi ju inte aka till den fina on vi hort om, men vi hade ju tur som fick en varm och solig dag pa stranden igar iallafall, hade ju lika garna kunnat regna, det har vi ju varit med om forut. Tacka vet jag vadergudarna, ibland.

Hela min kropp ar full med myggbett. Igar nar jag gick och la mig smorjde jag in alla bett med en salva fran farmacian, darefter sprayade jag pa ett overdrivet lager med off-myggspray. Jag har inte upptackt nagra fler myggbett sen igar, men de betten som jag har ar stora som jag vet inte vad och kliar konstant, inatt lag jag vaken i kanske en timme och kande hur det kliade och kliade pa min kropp. Fruktansvart. Once again, odio los mosquitos!

Grattis till pappa for att du ar varldens basta pappa! Kanske blir det till och med ett litet telefonsamtal hem idag nar det ar fars-dag och allt.

Viva la vida

Surprise!

Har kommer en halsning fran Susse och Jenny - live fran Puerto Viejo de Talamanca i Costa Rica, den 6 november 2008!

Chicas suecas on tour! ♥

Kolla in bilder och mitt senaste inlagg har nedan ocksa!

With love from me to all of you

Fotos

Har kommer annu en uppdatering i bilder, fran nar vi var i Puerto Viejo och fran Bocas del Toro,dar vi befinner oss just nu. Glom inte att lasa mitt inlagg har under och att kolla in manga fler bilder pa www.backpacking.se/rubiacita ocksa! (i oordning som vanligt, men det ar ni val vana vid nu)

Sota tjejer, Puerto Viejo- Costa Rica

Siempre amigos. Jag och Miguel Puerto Viejo - Costa Rica

Jag i Puerto Viejo- Costa Rica

Bocas del Toro- Panama

Glada tjejer pa Red frog beach, Bocas del Toro - Panama

Pa playan i Bocas del Toro- Panama

Ga nu in pa backpacking och kolla pa fler bilder fran var resa!

Chau.

Paradiso en Bocas del Toro

Igar var det party pa baren pa vart hostel, men vi kanner inte for party just nu och vi somnade till tonerna av Manu Chao och fulla backpackers.

Jag vaknade upp idag av att jag svettades som en gnu. Flakten hjalpte inte ett dugg och solen lag precis pa och lyste pa vart fonster. Dessutom vaknade jag upp med en triljon myggbett. En mygga verkar ha haft damp av nagot slag och har gjort 7 myggbett precis i en rak linje efter varandra pa min axel. Ni kan ju tanka er hur det kliar. Myggorna har syns typ inte, och aven om vi anvander myggspray sa blir vi anfallna, utan att veta om det, det visar sig i stora bolder som kliar som fan. Odio los mosquitos!

Idag tog vi en vattentaxi till en strand som heter Red frog beach. Det ska tydligen finnas utrotningshotade roda sma grodor i naturreservatet vi fick ga igenom for att komma till stranden, men vi sag inga, var vanliga otur alltsa. Vi kom fram till stranden efter kanske en promenad pa 10 minuter, vilken strand! Blatt vatten, vit strand och gron natur, en oslagbar kombination! Vi forsokte ta bilder for att beskriva hur vackert det var, men det ar svart att fa samma kansla av att se pa bilder. Vi njot iallafall och stannade nagra timmar innan vi blev hamtade av en vattentaxi och akte tillbaka till on dar vi bor. En underbar dag!

Vi har hort om en strand som tydligen ska vara annu finare och helt folktom, den heter Cay zapatillas eller nagot och ligger lite langre bort med vattentaxi. Vi vill ta oss dit imorgon, men for att kunna aka maste vi vara en grupp pa minst 8 personer, sa det galler att ragga folk.

Just nu haller jag pa att lagga upp lite bilder pa www.backpacking.se/rubiacita och givetvis pa bloggen ocksa. Sa hall till godo! Kanske kommer det en liten overraskning ocksa om jag lyckas fixa det pa den har langsamma datorn. Spannande, spannande.

"La vida es un tesoro, cuídela"

Bocas del Toro, Panama

Imorse halv nio tog vi bussen fran Puerto Viejo i Costa Rica och nu ar vi i Bocas del Toro i Panama. En bussresa pa kanske en och en halv timme, fick en utresestampel ur Costa Rica och gick over en laskig bro med vara sjukt tunga ryggsackar, det var ju tur att vi inte ramlade ner!

Sen fick vi en inresestampel i Panama och de var jattekinkiga med att man var tvungen att ha en utresebiljett ur landet, sa det var ju tur att vi har en till Peru. Vi tog en liten minibuss taxi tillsammans med andra resenarer till en vattentaxi i ca 30 min fran Changuinola till Bocas del Toro. Vi satt ihopklamda kanske 20 personer och lika mycket bagage. Baten korde i en kanal bland lovtrad och tropiska buskar. Det vaxte nackrosor och bambu och vattnet sprutade upp pa sidorna. Vi kom ut ur kanalen och ut pa lite oppnare vatten. Vi la till i den lilla hamnen pa on som heter Isla Colòn. Bocas del Toro bestar av olika oar och ar som en skargard, imorgon ska vi ta oss med vattentaxi till nagon playa.

Att hitta boende idag var en stor bedrift i sig. Det ar fruktansvart varmt idag och att slapa runt pa vara tunga ryggsackar gor ju inte direkt sa att vi svettas mindre. Vi laste om ett hostel i Lonely Planet och tog oss dit. Betalade for en dorm, med 10 sangar i. Nar vi kommer in i rummet ligger det grejer overallt, det ar typ sa stokigt att vi inte ens kan stalla ner vaskorna pa golvet. Sen ar bade jag och Susse tvugna att ga for att kissa. Det fanns typ 6 toaletter pa hostelet varav fyra var fulla med bajs nar vi lyfte pa locket. Vi holl pa att krakas. Vi panikade en stund och gjorde upp en plan for att lamna det otacka hostelet. Jag gick for att snacka med personalen och vi lyckades faktiskt fa pengarna tillbaka och ett privatrum pa systerhostelet for bara en dollar till. Gracias a dios.

Igar, sista dagen i Costa Rica hangde jag och Susse pa stranden. Pa kvallen kostade vi till och med pa oss en god middag pa en hyffsat fin resturang. Traffade Miguel pa morgonen, men sen inte pa hela dagen och hela kvallen. Sparlost borta, vilket var lite trakigt for vi akte tidigt imorse och vi hann inte saga hejda ordentligt. Jag ska mejla honom nu. Han snackade ocksa om att aka till Bocas nu i helgen, men hans Nicaragua-pass har gatt ut och han maste da soka tillstand for att korsa gransen mellan Costa Rica och Panama utan pass, vilken later sjukt jobbigt. Alltid trakigt med avsked och saskilt avsked som inte blir ordentliga. Vi saknar Puerto Viejo och ar glada att vi stannade dar sa lange som vi gjorde, inga misstag a la fucking La Ceiba i Honduras. Nu ar vi alltsa i Panama och ska ha fokus framat, det ar ju det som ar meningen med en resa som den har. Roliga saker kommer, roliga saker gar. That's life.

"La vida no es para esperarla es para vivirla"

Pressure - Love and affection

Den har laten spelas overallt i den har staden, harligt skon!

Puerto Viejo - last day nr. 73

Vi ar kvar i Puerto Viejo, igen. Vi hade tankt aka imorse, men Susse madde daligt sa vi skjuter upp det en dag. Problem med magen. Medan hon kurerade sig satt jag och skrev i min lilla dagbok och tittade ut over horisonten.

Igar blev vi bjudna pa middag av nagra vanner som jobbar pa vart favorit cafe. De lagade maten i koket dar och det blev kyckling, ris och sallad. Gott och gratis. Pa kvallen var det ladies night pa ett stalle men det var inte sa manga ladies dar sa jag och Susse hamnade pa en karaoke-bar. Massa spansk karaoke, tyvarr hade de inte Julieta Venegas. Susse ville sjunga Backstreet boys, men jag bangade. Sen gick vi vidare till nattklubben dar alla hanger och shakade ass ett tag, vi kom i sang vid klockan tre eller nagot.

Idag har vi hangt pa playan. Det ar sjukt varmt idag, men eftersom vi fortfarande inte har sett roken av nagon termometer sa kan jag inte beratta hur varmt. Solen skiner och jag har brant mig pa ryggen! Att vara i karibien ar sa harligt.

Over and out

Coco loco en Puerto Viejo

Okej, forst, mamma det hjalper inte att du tjatar om att vi ska aka vidare for vi aker nar vi kanner for det. Imorgon kanner vi for det.

Igar hyrde jag och Susse cyklar och tog en svang langst vagen jamns med stranden nagra kilometer bort. Min cykel gnisslade som fan, jag fick en gammal for Susse var for liten for att kunna cykla pa den, sa hon fick en ny. Forst stannade vi vid en strand som tydligen ska heta Punta Uva eller nagot, om vi var pa det stallet vi tror. Det var fint, men inte alls lika blatt karibisktvatten som i Mexico. Stora vagor, jattebra om man ar surfare sakert, mindre bra om man ar tva klena svenska tjejer som ska forsoka svalka sig lite. Det var stromt som fan, man fick kampa for att halla sig pa benen. Det blaste en del, sa eftersom vi fick sand i ogonen bestamde vi oss for att cykla vidare en bit bort. Vi cyklade och cyklade och det gnisslade och gnisslade. Tillslut blev jag sa forbannad att jag sparkade pa framhjulet och vad hander da? Jo, jag fastnar med flip-flopen i hjulet och halva stortan holl pa att ga av. Jakla cykel alltsa! Susse och jag bytte cyklar ett tag for att jag skulle fa lugna ner mig lite. Och vad tror ni hander da? Jo, kedjan hoppar av! Ja, pa den NYA cykeln som JAG nu cyklar pa. Jag blir forbannad och forsoker laga den men det slutar bara med att jag klammer fingrarna i hjulet och svar hogt for mig sjalv. Som tur ar stannar en schysst man sin bil och hjalper mig att satta tillbaka kedjan, poor girl, du ska ju inte behova ga tillbaka till stan. Det var det, jattefin natur och skont med lite bad och stand, men en helvetes upplevelse med cyklarna alltsa. Tacka vet jag min rosa fara hemma i garaget. Jag har forresten hittat en pytteliten rosa snacka, den ska jag forsoka att inte tappa bort innan jag kommer hem.

Idag har det varit jattesoligt, sa jag, Susse och Miguel hangde pa playan. Vi lyssnade pa Julieta Venegas i min mini-hogtalare och vi har till och med fatt lite farg! Forsta gangen sen Mexico typ. Thank god. Miguel holl sig i skuggan och roade sig med att jonglera med kokosnotter. Sen gick vi tillbaka for att ata lunch. Aven denna gang lagad av Miguel. Alltsa vi har ju genomskadat det dar lite, vi betalar och han lagar maten, pa sa satt behover han alltsa inte lagga ut nagra pengar han inte har. Det var ju smart tankt och eftersom vi ar for lata for att bade reagera och laga nagon mat sjalva sa later vi bara det passera.

Ikvall ar det ladies night pa en nattklubb. Alla tjejer dricker gratis mellan 22 och midnatt. Jag snackade med en luffare som jobbar dar och han sa att jag kunde halla i mig en hel flaska rom om jag ville. Jag tror faktiskt inte jag vill det. Men vi far ju se hur kvallen artar sig.

Imorgon alltsa vidare till Panama, jag vet jag har sagt det forr, men imorgon ar det Bocas del Toro som star forst pa att-gora-listan.

Saludos!

Pura vida

Vi ar pa internet igen, vi har delat upp tiden sa att vi ska fa betala mindre for mer tid. Eh, typ. Vi har val egentligen inte gjort sa mycket sen vi bloggade sist. Spelat lite kort, domino och biljard. Druckit cerveza, sovit, vandrat pa stranden, hechamos polvitos, hangt pa hostelet, blivit tillagade mat och snackat med underbara manniksor. En dag gar sa sjukt fort, jag hinner knappt blinka. Planen ar att lamna det har stallet for Panama imorgon, men hur ofta har vi hallt oss till nagon plan?

Igar lagade Miguel lunch at oss pa hostelet. Vi betalade ingredienserna och han stod for matlagningen. Sjukt gott med god hemlagad mat alltsa, han var superduktig och vi blev rejalt matta. Griskott i chilisas med ananas, ris och en god avocado och tomatsallad. Lovely. Eftersom vi inte kan laga mat sjalva i ett kok som det fattas bra grejer i sa far man ju ta till lite profesional hjalp.

Alltsa egentligen har jag inte sa mycket att blogga om...eller jo, det finns sjukt mycket, men ska jag dra upp allt har och nu sa blir det en rejal rora och ni kommer inte fatta nagonting. Vissa grejer vill man ju kanske inte heller att alla ska veta...det man inte vet lider man inte av. Haha, nej det ar inte sa illa. Vi har kul och vi gor ingenting som inte ni skulle gora!

Panama imorgon kanske da. Eller inte. We will see. Vi borjar med lite fest ikvall iallafall.

Siempre Fiesta
Amen

Resan i bilder

Jag i San Jose, Costa Rica

Bergen mellan San Jose och Puerto Viejo

Jag och Susse i Puerto Viejo, Costa Rica

Jag vid vattnet, Puerto Viejo, Costa Rica

Susse, jag och Miguel, Puerto Viejo

En radd Susse och en scary Miguel, Puerto Viejo

Toga med amerikaner! Puerto Viejo

Puss darling!

Fortfarande i Puerto Viejo

Vi har skrapat ihop vara slantar och faktiskt insett att vi har rad med lite internet, vad gor man inte for att ni hemma ska fa folja oss pa var luffiga luff?

Vi ar fortfarande kvar i Puerto Viejo, det var meningen att vi skulle ta en buss imorse halv 7, men eftersom vi inte kopt nagra biljetter sa bestamde vi oss att stanna kvar. Vi bestamde oss typ klockan 5 inatt, alltsa en och en halvtimme innan, da hade vi traffat underbara manniskor och varfor lamna ett stalle vi tycker om? Vi slosade ju bort nagra dagar i Honduras pa nagot vi inte gillade sa nu ska vi passa pa, vi kommer anda ha tid i Panama ju.

Vi har haft det valdigt bra de senaste dagarna, boendet ar dyrt och absolut inte i toppklass, men vi hanger inte pa rummet sa mycket sa det ar lugnt. Det ar manga luffare runt har och manga pa vart hostel, men vi sallar i folk vi umgas med och vi traffar bara med folk vi inte tycker ar for skabbiga.

Igar var vi ute igen pa nattklubb med Miguel (eld-dansaren) och en kille fran var favorit resturang "Bread and chocolate", det var mysigt och jattekul sa darfor stannar vi en dag till. Kvallen slutade med att Susse fick en bla lapp (!), det doljer hon med tackstift idag, sa nu ser hon ut som en fjortis med for ljust lappstift. Haha, nejda, det ar inte sa farligt som det later, hon har inte varit i slagsmal.

De senatse dagarnas partajande har gjort oss jattetrotta och vi ar typ konstant illamaende, men det ar lugnt, vi har faktiskt inte festat rejalt forut pa den har resan. Men jag sager det, cerveza imperial de Costa Rica, never again. Jag fattar inte hur folk pallar att aka till typ Kos och parta konstant i en vecka.

Jag har ocksa blivit forfragad om jag har nagot japanskt i blodet. Typ om nagon av mina foraldrar kommer darifran. Tre personer har fragat typ! Ar det nagot ni inte berattat for mig darhemma? Haha. jag fick till och med ett namn som var japanskt av en amerikan i toga-klader.

Idag firar jag och Susse en manad tillsammans. Nej, vi ar inte lesbiska, aven om folk faktiskt har fragat det, antingen ar vi lesbiska eller sa ar vi systrar. Vi firar en manad pa resande fot, det ni!

Nu ska jag lagga upp bilder i inlagget efter, lite smakprov av vara senaste dagar. Finns nagra fa bilder pa www.backpacking.se/rubiacita.

Pura vida en Puerto Viejo.

Sista dagen i Puerto Viejo

Vi har haft jattebra dagar har i Puerto Viejo de Talamanca. Solen har val inte lyst sa mycket som vi hade kunnat onska, men igar kunde vi anda ligga lite pa stranden. Harligt, harligt.

Idag har vi atit varldens godaste brunch. Jag at fullkornspannkaka med smak av kanel, med honung och farsk frukt. Samt en licuado de banana.

Igar kopte jag och Susse tva flaskor vitt vin, fran Argentina, som vi delade pa sallskapsrummet pa hostelet. Vi pratade med folk som bor dar ocksa och det var riktigt trevligt. Vi fick varsitt halsband av en snubbe, det ar en sol i tra med en sten i mitten, min sten ar brun och Susses ar bla, for det ar fargen pa vara ogon.

Det firades Halloween i stan igar, nagra var utkladda for att pa en av nattklubbarna kunde man vinna pengar for basta kostym. Jag och Susse tankte att vi skulle vinna anda, sa vi kladde inte ut oss. Vi sag bade zombies, killar i toga, jultomtar, screammaskar och annat. Det var en rolig kvall, vi gick till en nattklubb som hela stan tydligen ocksa hade gatt till. Det ar typ forsta gangen vi festar pa riktigt sen den har resan startade! Vi fick ocksa se Miguel dansa med eldfacklor, han var jatteduktig och skitsnygg i bar overkropp!

Idag mar vi som vi fortjanar I guess, frukosten var ju valbehovlig om man sager sa. Jag snackade med en kille som tydligen var surfinstruktor igar, han lovade oss en gratislektion, men vi sov for lange och han knackade aldrig pa var dorr heller.

I den har staden roker alla gras, och pappa, det ar inte gras som korna ater. Det verkar som en naturlig del av tillvaron, typ pa resturanger och pa gator. Det ar olagligt har men ingen verkar bry sig. Igar sag vi en tant som sakert akt hit for att uppleva det glada sextiotalet pa nytt, herregud vilken patetisk manniska.

Idag ska vi ta det lugnt och vi far se vad som hander. Det ar grymt varmt ute men ingen sol, kanske lagger vi oss pa stranden och lyssnar pa vara iPods och chillar en tag. Just nu ar livet pa luffen absolutely wonderful!

Cheers!